Fortfarande sol ute (fast det blåser lite i dag)

Här inne har dock förkylningen mig i ett fast grepp

  Febern är puts väck iallafall (man får vara glad för det lilla) men förkylningen är verkligen hemsk! Jag har hostat så jag har som små sår i halsen och det gör för jäkla ont och så fort jag öppnar munnen och försöker att prata så hostar jag. Hu då! Snuvan är nästan värre. Vi går snart bankrutt på allt toapapper jag har snytit upp nu och näsan både känns och ser ut som en stor röd lysknapp. Jag får gå och smörja in den med vaselin med jämna mellanrum.

Hade och har fortfarande mina funderingar på att gå till jobbet i morgon nu när febern är borta men egentligen så säger förnuftet mig att stanna hemma en dag till. Vad ska jag egentligen där att göra. Tala i telefonen går ju knappast. Efter en timmes telefontid kommer jag att hosta så jag spyr om jag känner mig rätt. Vägmottagningen känns inte aktuellt att beblanda mig i och föräldragruppen på kvällen sen, nej den känns det ändå som att Barbro får ta hand om själv. Så just nu i nuet så lutar det nog åt att jag lyssnar på kroppen och stannar hemma en dag till. Om det inte skulle vända katastrofalt mot kvällningen då förstås.

Om tre veckor fyller min dotter 19 år också. Herregud jag tyckte hon nyss fyllde 18! Funderar så det knakar på vad jag ska hitta på för present. Har ju såklart som alltid några små ideér. Vi får väl se vart idéerna landar nånstans. Hon tar ju dessutom studenten i år också så det är inte bara en sak att tänka på.

Så här vacker såg min son ut när han tog studenten för tre år sen. Idag är han vuxna karln med go sambo och två katter på språng efter radhus nu när han fått fast jobb. Herregud! Så mycket har hänt på tre år. Carro var bara 16 år då. Det känns ju jättelängesen medans det här ögonblicket känns som igår.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur allt ser ut om tre år till för bägge barnen!

Nej ni kära vänner. Önskar att jag orkade skriva lite till men nu säger kroppen att den måste vila lite. Dax att bädda ner sig i soffan en stund under goa filten.

Om jag orkar så kommer det ett till blogginlägg lite senare.

Kram Vickan