Godagens!

Här hemma regnar det idag för fullt. Jag är fortfarande döförkyld men känner mig ändå på benen och jag har bestämt mig för att följa med till Ljusdal. Jag vet att David har sett fram emot det och det känns inte bra om vi ska behöva stanna hemma de sista dagarna på hans semester. Det känns heller inge kul att stanna hemma själv i det här ruskvädret. Nej det blir nog bra det här. Vi åker inom ett par timmar. I värsta fall så får jag väl bädda ner mig i sängen i Ljusdal och tycka synd om mig själv. Ipren, nässpray, halstabletter och coccilana blir dock en given följeslagare.

På vägen hem ska vi åka förbi min mamma och skriva på huset. Vi har fått det sålt nu så nu kommer stor del av semestern att gå åt till att plocka ur huset. Det är skönt att det är sålt men jag har en del att berätta om det där husköpet sen men vi tar det sen när allt är klart.

Jag kommer som ni förstår inte att blogga något i helgen men på söndag är jag tillbaks igen som vanligt och då hoppas jag också att förkylningen är mycket bättre.

Kram på er allihop!

Vickan

Hu då vad förkyld jag blivit. Trodde att jag skulle vara bättre idag men jag är ju för sjutton gubbar SÄMRE. Det kanske var dumt att gå till jobbet i dag men det kändes verkligen som att jag inte hade något val. Ingen gör ju som bekant mitt jobb och det var mer än nog att klämma in de besök som inte kunde komma igår. En del fick till och med vänta tills oktober månad på ny tid. Helt sjukt men that´s life. Just face it!

I natt låg jag dessutom vaken HELA NATTEN. En gång i halvtimmen kollade jag den där jäkla klockan. Klockan tre höll jag på att somna men tror ni inte då att jag lyckades börja drömma nån jäkla mardröm så jag vaknade efter 10 minuter. Sen var det kört. Klockan fyra gav jag upp och gick upp och drack kall mjölk och åt en hård brödskiva. Runt fem somnade jag och sex ringde klockan. Pust.

Måste bli frisk nu! Ska ju åka upp till Ljusdal i helgen och livsnjuta ihop med ett par goda vänner och då vill man ju inte sitta och snörvla och må så här.

Nej bara att ta nya tag i morgon och be enkort bön till han där uppe att jag snart blir frisk.

Snart semester!!!!! Jag längtar!

Kram Vickan

Hej svejs!

Nu är jag hemma från Norge igen. Jag kom hem igår men ligger sjuk i tidernas förkylning. Blev sjuk efter näst sista nattpasset och vaknade med feber. Fråga mig inte hur jag tog mig igenom sista passet men det gick bra i allafall. Västa delen var nog efter sista nattpasset när jag efter att varit vaken i en hel natt, med feber och förkylning skulle gå den kvart det tar att ta sig till stationen. Därifrån ta tåget hem dit där jag bodde för att äta frukost och hämta packning. Sen ta tåg igen in till Oslo och därifrån buss hem till Örebro.

På bussen var det så jäkla kallt så man höll på att frysa ihjäl. Hur fan kan man ha air condition på när det regnar ute! Hur som helst, jag sov det mesta av resan men kände mig helt som en  disktrasa när jagkom fram. Sov hela kvällen igår nerbäddad och kände mig som en isbit.

Idag är jag hemma från jobbet och siktar nog på att vara hemma i morgon också men jag känner mig bättre idag i allafall. Febern är borta. Förkylningen kunde vara bättre.

Som om det inte kunde vara nog så har åskan slagit ner här i både vår och dotterns dator så nu har vi bara dotterns lilla bloggdator. Jag hoppas vår blir lagad snart så jag kanblogga som vanligt igen.

Kram på er så länge.

Skönt att vara hemma igen.

Lovar att berätta mer om hur min Norge vistelse sett ut sen.

Nu blir det att sätta på en kopp kaffe och ringa jobbet.

Vickan

Slutet på vårt underbara bröllop

Här kommer fortsättningen och slutet på vårt underbara bröllop men början på en riktigt vacker saga startade ju faktiskt här istället. Som jag tidigare sagt så blixtrade fotoblixtrarna omkring oss som om vi vore  ett kändispar på semester. Efter vigseln och skålen så fick vi gå ner till strandkanten och fotografen tog flera kort på oss i solnedgången.

Visst är det vackert så säg. Alltså hela tillställningen var så otroligt vacker så det kommer att leva som en påminnelse om vår starka kärlek till varandra i alla tider känns det som. Det var värt alla pengar det kostade och all den tid som lades ner innan vi kom till skott.

Ja du älskling, nu är du min för alltid! Härligt ögonblick.

Det här kortet tycker jag är så vackert med våra händer, ringarna som sitter på fingret för första gången och de halvfulla vinglasen.

Eget bord vid stranden hade de dukat upp åt oss och där fick vi service hela tiden och där åt vi vår goda trerätters middag......

med vin till maten.

Ja ett riktigt härligt bröllop var det allt och visst är det tur att man får ha minnena kvar.

Hälsningar Vickan.

Fortsättningen på mitt underbara bröllop......

Ja och så stog vi då där till sist i ett kärlekshjärta som skule bli starten på vårt nya liv tillsammans. Långt ifrån alla nära och kära men närmre varandra än nånsin.

Det är ett magiskt ögonblick då min älskade sätter ringen på mitt finger. (Ringarna köpte vi för övrigt på Guldfynd hemma i Sverige. Vi tordes inte utmana ödet och inhandla de i Thailand).

Det var ett lika magiskt ögonblick i den stunden som jag fick sätta ringen på Davids finger för just precis i den stunden så blev vi faktiskt man & hustru. Det går inte att beskriva den känsla av lycka som bubblade i min kropp i just denna stund. Näst efter de gånger jag fött mina barn så är det här bröllopet det största och vackraste jag någonsin åstadkommit med mitt liv. Jag älskar dig David!

Thailand bästa bartender  lät champangekorken flyga och sen så skålade vigselförättaren med oss i champange glasen. (Det skulle ha sett ut det om prästen gjort det här hemma i kyrkan hi,hi)

Naturligtvis så kom den även........

KYSSEN

Och den var lång, känslosam, äkta och......helt underbar.

Tänk att ett bröllop bara kan vara så vackert!!!!!!!!!

Och än var inte kvällen slut.

Fortsättning följer en annan kväll

Kram Vickan.

Fortsättning"mitt magiska bröllop"

Ja då stog vi då framför prästen eller rättare sagt den buddhistiske vigselförättaren som på engelska beskrev vårt val att viga oss här på Thailand sandstrand.

Det var svårt att låta bli att le en sån här lycklig dag

Vädret var varmt och skönt och helt underbart. Stranden var full med glada och förväntansfulla människor och ja...hela bröllopet var som en sockersöt dröm som äntligen gått i uppfyllelse. Visst sakande vi våra barn (som då var 13, 14 och 17 år) och våra föräldrar och visst önskade vi på sätt och vis att de också skulle ha varit på plats. De satt hemma i kalla Sverige i tron om att vi var i Thailand och firade min 40 års dag när vi istället stog på sandstranden och lovade varandra evig kärlek. Men samtidigt så var det underbart att den här dagen verkligen blev vår dag och att vi fick ha bara ögon för varandra denna dag. Vi hade dessutom laddat upp med en stor fest när vi kom hem för alla vi kände. mer om den berättar jag om sen.

 

 

 

Och så sa vigselförättaren...."David. Please show me your rings please" och det gjorde han. Han tog upp ringarna ur kavajfickan och visade vigselförättaren de.

Fortsättning följer........senare.........

 

Det här var bilden vi skådade framför oss när vi tittade ut över havet.

Det var så vackert och så spännande. Och så började de spela och sjunga live de låtar vi själva hade fått valt. Den första låten inledningsvis var "When you say nothing at all" . Det var så otroligt vackert att jag nästan skakade av lycka och tårarna var väldigt nära kan jag säga. Efter den låten  spelade de "Älska mig för den jag är" med Ainbusk singers och om tårarna var nära innan så höll hjärtat verkligen på att sprängas av känslor vid det här laget. När de började spela låten så vandrade vi ner mot hjärtat.....

Att benen inte skakade sönder på mig av nervositet och lycka  fattar jag inte för det var verkligen sån otroligt stark  känsla av lycka och kärlek som strömmade genom min kropp när vi vandrade ner mot hjärtat under Stefans vackra solosång med Ainbusk singers.

Ja jag kan bara säga att LYCKAN VAR TOTAL när jag och min älskling nådde det fint smyckade hjärtat i sanden.

Vigselakten kunde börja!!