Brr vad kallt det var här hemma när jag kom hem. Rekordkallt skulle jag vilja säga. Bara 8 grader. Vi fick ju världens värsta elräkning förra månaden, 5300 kr!!!! Vi höll på att smälla av både jag och min man. Men då hade vi bägge varit sjuka och ingen av oss orkade hämta ved och elda utan istället vred vi på elementen rejält och månaden efter kom som sagt räkningen och det var inte kul.

Tur att man inte har lätt för att deppa ner sig för såna banala saker i allafall. Man får väl se det som att man lära sig av sina misstag. Och det var just därför det var 8 grader varmt här inne idag men nu eldas det för fullt och vi har +22 igen. Skönt!

Så var man igång igen också, med träningen. I måndags dansade jag zumba och efter det passet så körde jag ett pass blandat med stretch och yoga. Det passet tog 1 1/2 timme. På tisdagen hämtade jag upp min dotter efter jobbet och så drog vi till gymet för första gången på säkert ett halvår : ). Där körde jag uppvärmning på cykeln 10 min, ett styrkepass och därefter en halvtimmes tur på springbandet. Tyngderna på maskinerna fick jag backa rejält på sen sist  men jag kämpade mig tappert igenom passet. Däremot springbandet gick riktigt bra. Hade tänkt att mjukstarta med snabb gång på bandet så här första gången men jag kände redan efter fem minuter att jag orkade springa så zumban har väl hjälpt min kondition en hel del iallafall kan man säga trots ett litet avbrott med fotfraktur : ) Trodde att jag tappat mycket av kondisen under sjukperioden där men tydligen så gick det lätt att påminna kroppen igen.  

Det känns jätteskönt att jag fått med min dotter på tåget igen när det gäller träningen. Hon har haft det lite turbulent i livet det senaste halvåret men nu känns det som att allting bara kommer att vända. För första gången på länge ser jag min dotter glad igen. Hon har verkligen varit ner på botten och vänt och ni som själv är föräldrar kan säkert själv förstå känslan när man ser hur ögonen tindrar igen för första gången på länge, länge. Helt plötsligt finns det framtidsplaner igen och positivitet.

Jag älskar dig gumman!!! Börja klättra nu...och det finns bara en väg och det är uppåt och sen rakt fram och där väntar ditt nya liv och kom ihåg att det är du, bara du som formar din egen framtid. Lycka till!

Idag har jag varit på amningsutbildning.

Den var riktigt bra. Amningen är ju i riskzonen och i örebro har vi sämst amnings statistik i hela landet. Första tiden är ett avgörande moment om amningen ska etableras eller inte och i dagens samhälle med tidiga hemgångar, jämlikhets samhället och ett kravfyllt samhälle så är det inte så lätt att få föräldrarna med på tåget. De flesta tappar tyvärr tron på sig själv när det gäller att producera mjölk, stoppar in ersättningen och sen är det ofta ett faktum att amningen är avslutad inom en månad. Vi får väl se om vi kan vända trenden. Men så länge vi har tidiga hemgångar och inga amningsmottagningar så tror jag personligen att det blir svårt. Familjerna behöver stöd, mycket stöd.

utbildningen var bra och mycket givande iallafall.

På Lördag blir det PARTY!

Ska bli så härligt att få släppa loss på dansgolvet. Vi ska ut med våra vänner Åsa och Björn och vi ska bo på det här hotellet

Det är husgung där på kvällen sen så det blir att ruska på rumpan. De har tydligen relax på hotellet också

Ska bli jättemysigt och kul. Det är ju så härligt när man får umgås med härliga vänner, skratta, tramsa, äta gott, dricka gott och sen dansa och när kvällen är slut så är det bara att hoppa rätt ner i en renbäddad säng på hotellrummet och dagen efter väntar en härlig frukostbuffé. Det behöver jag nu!!!

Nästa vecka fyller min älskling år också!

Jag har en hel del överaskningar på G. Jag älskar överaskningar om jag är överaskaren : ) men jag hatar att själv vara den som blir överaskad. ha ha.

Nej nu är det dax för en god kopp kaffe.

Avslutar med ett par älskvärda foton...

Ifall det är nån som har missat att jag ÄLSKAR mina barn och min familj. Jag är en lyckligt lottad kvinna.   

Kram vickan

Japp då känns det som att man var i gång igen då iallfall. Förra veckan kan man väl lugnt kalla för en mjukstart, en gång dansade jag zumba och sen blev det inge mer. Jag vet inte men jag fann aldrig riktigt den där sanna glädjen med passet som jag tidigare är van vid att känna. Det där lyckoruset av att känna sig ett med rytmerna, känslan av att ge allt vad man kan under passet och sen känslan av njutning efteråt. "I did it".

Den infann sig aldrig riktigt. Inte heller i tisdags när jag körde samma pass så infann sig lyckoruset. Jag kände mig nöjd men saknade på något vis en viss känsla. Kanske det var så av den enkla anledningen att jag inte mådde bra, att allting var kaos i mig inobords. Kände liksom inte igen mig själv.

Tack och lov får man väl säga att jag är den människa jag är som drar i handbromsen tidigt. Det vill säga så fort jag känner att jag är ute på okända marker och betar där jag känner inte känner mig tillfreds så tar jag tacksamt emot den hjälp som finns, jag söker den till och med om det känns som att det behövs. Jag väntar inte tills jag står vid stupet. Nej jag sträcker gärna ut en hand och skriker på hjälp. Jag tror att många människor gör precis tvärtom. Fortsätter att gå i det mörka. Nej det är inget för mig. Jag är en levnadsglad människa som älskar livet och livet är alldeles för kort med att slösa bort på att må dåligt.

För några månader sen när jag var hos Terrys elever på en psykometri kväll så sa den tjejen som läste av mig att jag är en känslomänniska. Det vill säga att när jag är glad så är jag väldigt glad, är jag ledsen så sprutar tårarna och ingen kan undgå att se att världen håller på att rasa ihop. Blir jag arg blir jag SKITARG. Jag har ett temperament utan dess lika som mina närmaste fått smaka på några gånger.

Jag är ganska lätt att läsa av. Men jag har också en förmåga att bara släppa allt det jobbiga om bara den andra värlen är helt olik den värld där problemen hopas.

Det är därför jag alltid tjatar om "egen tid" till mina föräldrapar för egen tid kan rädda det mesta. Egen tid kan vara träning, promenader och massage. Det är vad egen tid är för mig.

Hur som helst. Jag har fått lite extra stöd i mitt sätt att tänka, tycka och stötta och det har gett mig massor. Egentligen så visste jag redan det någon annan sa till mig men precis som jag säger till föräldrarna på mitt jobb "att själv få sätta ord på saker och ting man tänker " kan verkligen ge en insikt. För mig blev det en kick och jag tror att den kicken också idag gjorde att träningspasset kändes roligt och spännande och ÄNTLIGEN känns det som att man är igång igen.

I går var jag också med om en ny upplevelse. Jag var för första gången på taktilia massage. Har ju fått massage många gånger men det här var någonting nytt. Lite pirrigt var det, mest för att jag var lite nervös att det skulle killa. Efter bara 10 minuter så kände jag verkligen hur oxytocinet bara flödade. Samma känslor som när man ammar eller känner sig totalt förälskad. Lampan i taket liksom flöt iväg och jag kom på mig själv att hamna i någon slags andra värld. En helt ny känsla men gud så skönt det var.

Ja det kan man lugnt säga. Att jag nådde inre balans. Tack Anita för en underbar stund. Nu har du fått en ny kund : ) Det kostar 500 kr så särskilt ofta kan det inte bli och dessutom har jag ju min vän Pon som ger mig alldeles underbar massage däremellan, men typ varannan månad skulle jag kunna tänka mig att gå till Anita.

Nu är min vän Johannas och min födelsedags överaskning i hamn också. Vad det blir är än så länge bara en massa stora frågetecken för min man och Johannas sambo som fyller år med ganska så precis en månad emellan. Eftersom min man får vänta lite på presenten så har jag naturligtvis något lite extra på lut ; ) men det är inget speciellt för som ni vet så stämmer ju ordspråket" att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" alldeles utmärkt.

Nu blir det fångarna på fortet.

Kram Vickan

Ja med denna inledning på bloggen idag så vill jag bara förmedla mitt sinne just nu som bara osar FÖRVIRRING! Den senaste tiden har varit en karusell utan dess like. Det enda som känns stabilt just nu är mitt äktenskap och det får man ju tacka gudarna för.

Mammarollen den vill jag helst sälja bort på blocket just nu. För första gången i mitt liv så önskar jag att jag var en egotrippad mamma som bara tänkte på mig själv, som inte hela tiden satte barnens bästa framför mitt eget bästa. En mamma som kunde rycka på axlarna och säga "än sen då." De är ju vuxna att fatta sina egna beslut".

Men i nästa stund så inser jag att jag aldrig kommer att bli den mamman för egentligen så vill jag inte alls vara den mamman heller. Jag vill vara den kärleksfulla mamma jag är och då innebär det att jag gärna vill ha koll på att mina barn mår bra så att förutsättningarna för att utvecklas i livet finns. Jag vill att mina barn ska vara lika lyckliga som mig och inte hamna i en massa konstiga konflikter. Men ibland så blir det inte riktigt så och när mina barn inte mår bra så mår inte jag heller bra. Så är det nu och just nu känns allting bara förvirrat.

Vad förväntas av en mamma egentligen?

Man ska vara snäll, helst inte tjata, finnas där alltid och komma med bra råd när det behövs men råden måste passa det som barnet förväntar sig för annars blir det stormvarning.

Man förväntas att köpa alla förklaringar i världen och helst inte ifrågasätta de även om de låter långt bort från sanningen. Man får inte fråga efter sanningen heller utan man förväntas vänta och se vad som händer och sen ska man köpa allt rakt av för husfridens skull.

Jag vet inte om det är sanningen om vad som förväntas av en mamma men just nu känns det så iallafall och ingen brys sig om att jag är ledsen och förvirrad och står här lämnad med alla frågetecken. Men jag köper det just nu. Jag väntar snällt på utgången och ber till de högre makterna att allting ordnar sig i slutänden. Det är allt jag kan göra just nu. Jag sparar på råden nu. Det är dax att stå på egna ben och fatta egna beslut. Hur det än blir så kommer jag alltid att älska mina barn och jag kommer alltid att finnas där när de behöver mig. Det vet jag iallafall. Och det är väl kanske de en förälder är till för. Att finnas där när man behövs.

Imorgon är det annars dax för kneg igen. Det känns faktiskt skönt. Ingenting är så befriande som att jobba med de här små knytena.

(bild lånad från internet)

De är för härliga. Förutom jobb i veckan blir det dans (nu är man igång igen), jag ska till Terry Evans igen på en psykometri kväll och på fredag ska jag på taktilia massage. Hoppas på en härlig vecka och en avkopplande helg framför tv:n i soffan.

Kram på er allihop!

Vickan.

Vilken trevlig kväll vi hade igår. Det är så kul med oväntat besök. Vi hade förberett oss på en helt vanlig lördagkväll i soffan framför fångarna på fortet och sen gick det några bra filmer också hade vi kollat upp men då pep det till i makens mobil och det visade sig att Stefan och Johanna också satt hemma själva och då kom vi överens om att de skulle ta bussen hem till oss så vi kunde mysa tillsammans alla fyra istället.

Det var ett tag sen vi träffades nu, sist var vi ju hembjudna till de på god mat och ja det var i halloween tider faktiskt. De är nyligen hemkomna från Gran Canaria   och hade massor att berätta om sin resa så tiden gick fort där i tv soffan.

Sen plockade vi fram det nya spelet som vi fick av Robin och Vanessa i julklapp "absolut överens". Det var riktigt kul spel faktiskt. Klockan blev mycket, kring tre, när Johanna och Stefan begav sig hemåt. De hade ju voffsingen ensam hemma. Annars hade de kunnat sova kvar om de ville. Nu fick de gå istället för den planerade nattbussen hem hade gått för länge sen. Så är det, tiden går fort när man har trevligt.

Nästa gång vi ses blir en liten rolig överaskning som Johanna och jag planerar tillsammans eftersom både David och Stefan fyller år vid ungefär samma tid. Det ska bli kul att hitta på något tillsammans   .

Min man ligger för övrigt däckad med huvudvärk i dag så hur han ska kunna somna i natt är en gåta. Tänk att karlar inte tål nånting!!!   Riktiga veklingar dagen efter.

Själv har jag varit uppe och kört oändligt många maskiner tvätt och ändå så är tvättstugan fortfarande full så det är bara att fortsätta här i veckan.

Snart blir det att sätta sig i bilen och hämta dotra vid tåget

Bara att hoppas på att det inte fastnat i Fagersta eller nåt sånt så man får sitta och åka dit. Det snöar ju tack och lov inte idag iallafall så det ska väl förhoppningsvis gå som det ska får man hoppas. Nu börjar skolan i morgon igen för hennes del och för min del känns det också bra att det blir ordning och reda på torpet igen efter den här långa ledigheten. Känns skönt med lite ordentliga rutiner igen.

Det blir direkt att åka till grillen sen och köpa oss en god

pizza. Mmmm jag är så sugen och så hungrig att jag skulle kunna dö för en pizza nu känns det som.

Nu har min vän Pon kommit hem igen också och på onsdag ska jag hem till henne efter jobbet och fika och titta på kort. Kanske vi hinner med lite massage också. Det har jag längtat efter. I morgon däremot blir det en lång dag på jobbet då jag har föräldragrupp efter arbetstid.

Nix nu är det snart dax att åka. Hu då vill helst inte ut i det här skitvädret men som sagt var. Pizzan hägrar och dottern måste ju hem.

Kram Vickan.  

Hej Allihop!

Jag vet att jag varit ganska frånvarande på bloggen nu ett tag men jag har inte riktigt haft någon inspiration att blogga. Har väl inte mått så där riktigt bra heller. Först var jag ju sjuk över jul men det dilemmat har jag nog återhämtat mig ifrån nu men jag har helt enkelt svårt att komma igång med något vettigt känns det som.

Jag har upptäckt en del grejer med mig själv. Dels att jag just kring den här tiden verkar hamna i någon slags depressions tid. Andra har vår och höst depressioner men det har jag aldrig drabbats av.

På våren lever jag upp. Fåglarna sjunger, en massa fina vårläten kommer ute i naturen. Det börjar bli varmt och skönt och sommaren är på väg.

Sommar och sol med semester. Det är grejer det! och hösten med allt höstmys som kommer. Tända ljus och bänka sig i soffan med älsklingen framför alla bra program på tv:n som börjar då.

December! Tiden före jul med allt adventsmys. Ja alla dessa tider har någon slags njutning i mitt psyke. Men sen kommer den långa långa vintern på väg mot vår. Januari-April. Mörker, mörker och åter mörker.  Då blir jag deppig har jag märkt och det är helt enkelt skitjobbigt.

Jag har förstått att det är vid såna här tillfällen som många andra tar till depressions mediciner men det vill inte jag. Jag är uppvuxen att klara av saker på egen hand  och det har jag gjort hittills så då ska jag banne mig göra det nu också. Jag har en fin och trygg familj tack och lov och det är väl förmodligen det som gör att jag kan klara av det på egen hand.

Jag har lärt mig en hel del om mig själv genom åren och det första det är att när de här tillfällena kommer så måste jag skapa mig rutiner, rutiner som gör att jag måste följa de till varje odds.  Det brukar oftast vara kost och träning som sakta men säkert gör att jag börjar må bättre. Jag brukar vara snabb med att komma in i kost och träningsrutinerna eftersom jag vet att den här depp perioden infinner sig just vid den här tidpunkten men i år har det varit trögt att komma igång. I morgon ska jag dock sätta i gång med mitt första zumba pass har jag bestämt. Sen ska jag till affären idag och köpa rosenrot tabletter som hjälper till att få en pigg och allert. Kanske ska följa mammas råd och köpa någon multivitamin tablett på en gång.

Tre gånger i veckan ska jag nu träna är det tänkt varav en gång i veckan på gymet. Min man har redan kommit igång vilket också gör saken lättare för mig att inte vela längre. Torsdagar blir ett sånt här pass.

Det blir bara ett sånt pass i veckan men då ska jag både köra crosstraining (som uppvärmning), styrkepass, springband och sen simning som avslutning istället för stretch.

zumban vet ni ju redan att jag älskar men anledningen till att jag slutade med det var ju min fraktur i foten (som jag inte ens visste om att det var en fraktur). Nu ska jag dock ta upp detta intresse igen men denna gång 2 ggr i veckan istället för fem och dessutom ska skor användas!! Tur att man bor i hus för det kommer nog att dunka rejält i golvet misstänker jag : ). I samband med detta träningspass ska jag köra ett youga pass som avslutning.

Det blir alltså färre pass men längre pass. Vi får se hur det blir men jag ska i allafall testa.

Kosten ska jag ta tag i igen också. Jag mår så mycket bättre när jag kör en balanserad kost och det jag körde nu senast, en liten mixad GI variant fungerade skitbra för mig så det blir nog något åt det hållet även om jag nog rivstartar med en strikt GI vecka som vanligt. Måste införskaffa mig en mixer också kom jag på nu så man själv kan göra goda bärdrinkar i samband med träning.

Jobbet. Jag är en trogen arbetare. Jag älskar mitt jobb mer än någonting annat, ja inte mer än min familj givetvis, men på andra plats kommer nog mitt jobb. Vad gjorde jag utan mitt jobb. I de här depp tiderna är mitt jobb A och O för där försvinner deppet och jag är 100 % fokuserad på det jag gör. Men jag har otroligt svårt att lämna ett fyllt skrivbord med jobb och åka hem vilket är ett stort dilemma för mig. Ofta sitter jag kvar på jobbet till sju på kvällarna och när jag kommer hem vid åtta så liknar nog den här bilden mig ganska precis.

Jag ska börja ta hand om mig själv mer igen och prioritera min träning och mitt välmående framför skrivbordet på jobbet. Det är mitt nyårslöfte. Skrivbordet får vänta. Någonstans måste det ju få synas att vi är underbemannade.

En till sak som jag upptäckt med mig själv är att när vi åker på vintersemester så blir den här depp perioden kortare och lindrigare vilket kanske inte är så konstigt i och för sig eftersom det troligen är den mörka årstiden som gör mig deppig. Det vill säga att man får brist på solljus. De vintrarna vi åkte till Thailand mådde jag hur bra som helst och när jag kom hem så kändes det som att det snart ändå var vår. Nu har vi inte varit till Thailand på två vintrar och det känns. Det här får bli sista vintern utan solresa.

Jag saknar verkligen Thailand och nästa vinter är det dock redan planerat en resa dit med våra vänner Pon och Veijo som för övrigt kommer hem därifrån med flyg idag efter tre veckors semester i Thailand.

GRATTIS! Får man väl säga till er bägge två då Pon blev farmor till en underbar liten tjej bara några dagar innan hon anlände till Thailand och under tiden de var där så blev Veijo farfar här hemma i Sverige för bara några veckor sen.

Jag har saknat min vän otroligt mycket och nästa vecka ska jag åka hem till henne få se om jag kan få lite ljuvlig massage : ) och sen måste jag naturligtvis få se lite söta bilder på lilla nykomlingen där borta i Thailand.

Hur som helst, solresor är otroligt viktigt för mig så det kommer jag fortsätta att prioritera två gånger om året om ekonomin tillåter. Det blir även en sommar resa (förlänger sommaren med en september resa) och som jag sagt tidigare så blir det nog Cypern i år igen eftersom vi älskade det stället vi kom till förra året. Men det blir nog bara en vecka då vi måste spara pengar till Thailandsresan nästa vinter.

Min son Robin och hans flickvän Vanessa reser troligen dit i Maj låter det som. Ni kommer inte att ångra er. Risken är nog snarare att ni åker dit igen, igen och igen.

Pyssla om sin kropp är otroligt viktigt för mig för att må bra. Nu har ju jag en sån otrolig tur som har min thailändska väninna som bjuder på otroligt sköna spa stunder men jag har ju även min present med min dotter kvar (floatingen+ massage) som ju blev inställd här efter jul då jag låg sjuk. Och sen har jag presentkort på taktilmassage som jag också tänkte boka in. Kanske nästa fredag då jag är ledig om det finns tider då. Då skulle jag kunna kombinera gym och massage : )

Oj det blev en hel historia det här. Nu ska jag messa min dotter och höra när hon behagar komma hem. Hon åkte till Örebro för flera dagar sen men hamnade i Avesta och där är hon kvar än. Kommer hon hem idag måntro??? Jag får höra efter. På måndag börjar hon skolan så då är det iallafall slut på att kuska runt. Skönt när vardagen infinner sig igen.

Sen ska jag iväg och shoppa matvaror och rosenrot.

Kram på er allihop.

Hoppas ni alla mår bra trots mörkret och all snö.

Kram Vickan.

Sköna söndag. Eller vad är det man brukar säga. Vad har ni hittat på idag då? Själv tog vi oss en rejäl sovmorgon och sen har vi varit till marieberg idag och tittat runt lite. Min man fick en silverring av mig i julklapp och den skulle vi nu lämna in för gravyr. Vad det ska stå på ringen är än så länge hemligt. Inte ens min man vet om det än : ) Han fyller dessutom snart år och jag skulle tro att gravyren blir klar ganska så precis till dess. Men jag har naturligtvis en till present på lut som jag håller på att förbereda som bäst. Har bara lite problem att bestämma mig fullt ut hur jag ska lägga upp allt men i morgon ska hela paketet vara klart och det ska bli skönt när allt är klappat och klart. Men innan dess så lär det väl bli ännu en sömnlös natt antar jag.

men vad gör man inte för sin älskling : ) Tur man är ledig i morgon, semester kallas det, som tur var jobbar han så man kan få planera i fred.

Jag shoppade faktiskt lite till mig själv idag också.

Det här fina setet hittade jag inne på guldfynd, 50 %. Det tog jag direkt. Hade kollat på det redan innan jul så nu slog jag till.

Jag har alltid varit svag för hjärtan smycken så när jag såg det här, och sista var det också, så kunde jag inget annat än att slå till. I Love it!

Jag älskar krims krams och det vet min dotter så när tomten kom på julaftonskvällen så fick jag den här av min dotter

Kan ni gissa vad den var fylld med. Jo just det...krims krams

Nu har jag massor av fina armband och halsband.

En jättefin julklapp som jag köpt till mig själv är det här

Det är ett familjehalsband som symboliserar det käraste jag har. Min man och mina två barn. En dag när jag får barn barn ska jag beställa nya brickor med deras namn på har jag tänkt. Det är min bloggkompis Emma som har gjort det. Visst är det vackert!!!!

Nej nu är klockan snart 12 och om jag ska orka upp i morgon och hinna med allting som jag tänkt mig så måste jag nog börja tänka på kudden nu.

Ha en riktigt god natt allihop så ses vi i morgon bitti!

Kram Vickan           

Jajamen då var det nya året här.

Har ni avgett något nyårslöfte?

Jag har avgett en massa olika löften, samma löften som man avger år efter år men om man lyckas med de sen det är en annan sak. Jag är glad att jag slipper avge löften som innefattar att "sluta röka" eller "sluta kröka". Sluta röka det har jag redan gjort för många år sen nu och det var en piece of cake. Jag är ju av den naturen att om man bara bestämmer sig så går allt....trodde jag iallafall. Ja eftersom sluta röka absolut inte var något problem så trodde jag verkligen att jag kunde gå i land med allt men det här med att bli sund och träna rätt och äta rätt, ja det är banne mig mycket svårare än att sluta röka.

Så jag vill till att börja med hylla min bloggvän Tweety för att hon med kost och motion lyckats gå ner massor i vikt och inte nog  med det. Hon har ytterligare mål i sikte och drar sig inte för att lyckas med det heller. Nej jag är imponerad.Hon är och förblir min stora idol här ute på bloggen och faller hon så faller jag. Så är det. Så nu vet du det Tweety ; )

Jag vill även hylla min egen son Robin som faktiskt lyckats med bravaden att gå upp i vikt. Ja ni hörde rätt. I alla år har han varit smal som en sticka och fråga mig inte vart allt han äter tar vägen men inte ett gram sätter sig på kroppen iallafall. Med rätt träning och ett jäkla anamma så har han lyckats gå upp i vikt och då menar jag upp i vikt på de rätta ställena. Han är fokuserad och duktig när det gäller kost och motion. Om jag bara hade hälften av hans fokusering så vore jag nog i land nu.

Jag har faktiskt avgett ett till nyårsflöfte i det tysta. Det är ett löfte som är mitt eget och som ingen annan vet. Men det är det löftet som egentligen är mitt enda löfte som gäller och om jag inte lyckas med det, då kan jag lika gärna sluta med nyårslöften de kommande åren. Om jag lyckas med mitt nyårslöfte, då kommer ni att märka det. Men glöm inte att jag har hela 2011 på mig.

2011 ska bli mitt år! Det

har jag bestämt mig för.

Såg ni det här nyss

Alforna när de klådde

nätkatterna.

Japp det visste jag, hur skulle ett gäng ungkattor kunna klå de riktigt pumorna ; )

Som jag alltid sagt. Vad står högst på önskelistan en puma eller en kissemiss ; )

Tack alforna för att ni visade vad vi "gammeltanter" går för.

Nej ärligt talat så nu börjar jag längta efter lite party. Jag har tröttnat på att gå här hemma innanför fyra väggar med en karl som bara vill titta på tv. Jag vill parta nu!!! Jag är utsvulten!! Finns det inte nån enda snäll liten människa på den här jorden som har en kul fest på gång??????

Jo i slutet på månaden då ska vi på husgung!!! Vi ska bo på hotell och parta loss ordentligt med våra bästisan och det ska bli jäkligt kul. Jag kan lova er alla att jag kommer att bo på dansgolvet.

Nej jag tror jag ska logga ut nu och ringa mina gamla polare Tessan, Annica och Millan och höra om de har nåt kul på gång så länge  ; )

Vad sa ni? Om inte jag är sjuk. Host host. Jo men visst hostar lilla damen fortfarande men om några veckor är jag frisk ska ni se. Nu är jag som sagt var trött på att vara sjuk.

Kram kram

Vickan.

PS: Nästa vecka ska jag börja träna också. Zumba på måndag förmiddag och sen blir det gymet lite längre fram i veckan. Ska du med Carro??