Aj Aj Aj! Tror ni inte att jag gått och fått en extern otit, alltså en inflammation i hörselgången och det gör så förbaskat ont så jag vet knappt vart jag ska ta vägen och ändå är det bättre nu än det var tidigare. Suck!

Det började egentligen redan i Lördags och då jag hade lite terracortrildroppar hemma så började jag att droppa i de men på söndagen när jag vaknade var örat sju gånger värre. Ömt, svullet och lock för örat. Det kliade i örat som synden och gjorde dessutom väldigt ont. Jag åkte till jobbet och hämtade en flaska alsolsprit och sen doppade jag en kompress i alsolspriten och försökte lirka in i hörselgången och det lindrade faktiskt lite. Natten sen blev inte kul. Så fort jag somnade och råkade lägga mig på det onda örat i sömnen så skar det som knivar i örat.

På måndag morgon fanns ingen annan råd än att ringa och sjukanmäla mig. Jag tänkte att jag får väl ringa och boka en läkartid eller nåt men som tur är så har jag en super duper kollega "räddaren i nöden" skulle jag vilja kalla henne. Jessica sa "kom hit så ska jag stoppa in en tamponad i örat på dig". Okey då tänkte jag. Jag chansar på det då, hon har ju jobbat på öron en gång i tiden så hon vet väl vad hon pratar om tänkte jag.

Det gjorde lite ont att stoppa in tamponaden men sen när den dränktes i alsolsprit. Wow vilken omedelbar smärtlindringseffekt det blev. Den fick sitta kvar i ett dygn men på natten sen fick jag skitont igen men då var det nog mer att den där jäkla tamponaden satt och tryckte. När den plockades ur dagen efter med hjälp av syster Jessica så var örat som ett nytt öra. Inte bra men mycket bättre.

Nu har jag tyvärr ont i örat igen men det är inte svullet och jag har inget lock. Det bara gör ont och skär i örat men jag har fått riktigt bra grejer utskrivet att droppa i nu så nu ska det förhoppningsvis bli bra i örat igen.

    Diproderm heter dunderkuren med kortison. Har använt den en gång tidigare för länge sen och den är skitbra verkligen men den är stark och gör riktigt ont att droppa i till en början. Men man får väl härda ut. Vad som helst är bättre än det här kan jag säga.

Typiskt, vi som ska till Gustavsvik och bada i helgen men jag får väl relaxa vid bordet med någon god plockmat och en kall cider när de andra badar. Lite ska jag iallafall bubbla. Får väl ta med mig fetvadd och stoppa i örat.

Trots sjukdomar som härjar så blev jag iallafall med till Stockholm igår på kursen ICDP som vi håller på att utbilda oss i. En mycket spännande men också en mycket krävande kurs. Vi har fått mastodanta uppgifter med oss hem till nästa tillfälle som är redan i November månad. Ja ja bara att ta ett djupt andetag och sätta igång. Det brukar bli bra i slutänden.

Hur som helst så var det en riktigt fin dag i huvudstaden. Vi gick i gamla stan och myste i några timmar efter utbildningsdagens slut.

Konferanslokalen låg jättefint till uppe på höjden med denna utsikt...

Här ser man hela gröna lund.

Här är också en vacker vy. Rena vårdagen i Stockholm igår.   

Vad har mer hänt. Jo!

Äntligen är VIP platserna till ladies night i Örebro den 5 November bokad. Jag ska gå dit med min dotter och det ska bara bli så sjukt kul. Det var länge sen vi var ut på tu man hand nu bara hon och jag och vi har alltid så kul ihop så det blir alldeles säkert en riktig höjdarkväll.

Nej nu ska jag gå och natta och påbörja den här hiskeliga kuren för öronen.

Hörs snart igen.

Ha det så gott allesammans.

Vickan. 

Hej alla trogna bloggvänner. Jag vet att det nu var VÄLDIGT längesen jag skrev något i bloggen och till största delen så beror det på att jag inte haft tillgång till något internet på ett par veckor. Men nu är det äntligen fixat igen.

För övrigt så har veckorna varit rätt hektiska och jag hinner inte med så mycket bloggande heller om jag ska vara ärlig.

Träningen går i första hand. Där är jag stenhård. Fyra träningsdagar i veckan, det är det som gäller och nu har jag lyckats hållt det schemat ett längre tag också så nu känns det riktigt bra. Två dagar på gymet då jag både styrketränar, löptränar och simmar. De andra två passen är ett zumbapass och ett cykelpass. Ja det är väl ungefär så det ser ut. Jag mår fruktansvärt bra nu. Träningen får må bra hormonerna att flöda av glädje. Så strax dax för cykelpasset nu och i morgon är det gymet som gäller igen.

Var hos min vän Pon idag som gav mig lite massage. Har inte varit hos henne på över en månad nu så jag tänkte att det här blir inte kul. Det kommer att göra skitont i alla muskler när hon tar i men snacka om att jag blev förvånad när det inte alls gjorde så ont som jag förväntat mig och Pon frågade vad jag gjort eftersom jag var så mjuk och följsam i musklerna. När jag sa att det enda jag gjort var att träna hårt fyra dagar i veckan så sa hon att det verkligen gett resultat med mina muskler och knutorna i rygg och nacke som hon känt tidigare var nu som bortblåsta. Det kändes v'äldigt bra att få höra. Så nu tyckte både hon och jag att det räckte med lite stödmassage en gång i månaden bara.

Vad har hänt mer. Jo jag har varit på konferans också....x 2 kan man säga. Eller första gången var egentligen en planeringsdag med BVC och barnmorskor. Vi jobbade hårt och fick bra resultat men på kvällen sen så  blev det även lite mys.

Här är de alla fina arbetskamraterna. 

Det var en riktig trevlig kväll på en otroligt vacker herrgår som heter Hults säteri och det här var våran värdinna

supertrevlig kvinna och supergod mat lagade hon också. Jag glömde ta kort på maten men här kommer en bild på efterätten iallafall

 Frukt i champange. Mmmm.

Sen i veckan var vi på höstens konferansdagar med vårdcentralen. Bodde på hotell i Örebro vilket kändes lite konstigt eftersom man nästan bor där. Ha ha men det var iallafall trevligt och även där var det god mat på kvällen (även om det inte går att jämföra med Hults mat) men på kvällen hade trivselgruppen ordnat med en trollkarl som var helt outstanding. Ja han var riktigt kul och duktig på att trolla.

Få se vad har man mer hunnit med. Jo vi hade en hälsa på helg i hemtrakterna också och då fick vi ÄNTLIGEN träffa hon med stort H. Emma. Min mans brorson träffade ju en ny flickvän för ett bra tag sen och det sa uppenbarligen bara klick för nu är de oskiljaktiga och bor dessutom under samma tak. Men som sagt var, för ett par helger sen så fick vi då äntligen träffa henne som Mickes närmaste öst beröm över och jag kan bara instämma. Emma verkar vara en mycket trevlig tjej så det är bara att gratulera Micke. Var rädd om henne nu!

I helgen som kommer så kommer Micke och Emma dessutom hit och med sig har de dessutom med sig min son och min svärdotter så då ska vi galeja lite. Vi ska relaxa på Gustavsvik, vi ska bowla på strike och sen får vi se vart vindarna bär oss vidare. Kul ska det bli iallafall att få hem er alltihop.

Förra helgen var min mamma och hennes sambo här och övernattade också. Vi hade gett de revybiljetter till Hjalmars i present så på eftermiddagen skjutsade vi dit de. Under tiden gick vi på marieberg en stund och jag passade på att shoppa lite nya träningskläder och ny mascara och en ny microvågsugn blev det också eftersom den gamla pajjade.

På kvällen sen så bara myste vi framför tv:n till ett på natten. Ja det var faktiskt en jätte trevlig helg som avslutades med garderobsrensning och lite zumba moves på kvällen.

Nu i helgen har min bonusdotter varit här och hälsat på och vi har verkligen haft en jättetrevlig helg. I fredags när hon kom så var vi på bio.

Jägarna två. Den var ruskigt lång med också ruskigt bra. Och då menar jag RUSKIGT! Vi var alla tre nöjda med biovalet efteråt och sen åkte vi hem och kollade på idol som vi spelat in.

I går lämnade vi David hemma med älskarinnorna, det vill säga travhästarna på tv:n. Emelie och jag åkte in på shopping i Marieberg. Säga vad man vill men det är banne mig semester att gå omkring endast tjejer i ett köpcentra sådär. Vi gick runt i fem timmar och visst fick vi med oss en hel del saker med ut från affärerna men stor del av tiden var också fönstershopping och visst är det väl så att det så gott som bara vi kvinns som gillar fönstershopping. När karlarna ska handla så går de rakt in i affären och tar det de ska ha och sen bär det av hemåt igen.

Nej halva nöjet med shopping är ju att titta runt och drömma vidare.

Men som sagt var, vi kom hem med en hel del grejer också.

En ny skinnjacka blev det med två olika scarfar till. Emelie hittade också en skinnjacka så vi kom hem med en varsin.

Ett par nya mocca kängor blev det också.

och ett par nya stövlar. De syns tyvärr inte så bra på bilden men de är verkligen skitsnygga på och sen är de fodrade och varma inuti. Ja jag är jättenöjd med de verkligen.

Jag hittade lite annat också. lite jumprar och en kofta och en träningsficka till min nya Ipod som jag får nästa vecka. Ja jag är helt enkelt skitnöjd med inköpen. Men jag är inte riktigt färdig än. Är ute efter ett par BRA springskor. Känner att jag behöver det nu när jag springer så pass mycket och intensivt. Så om ett par veckor får det bli en tur till ut till marieberg få se om jag kan få några bra råd om ett par bra springskor. De jag har nu är egentligen ett par step up skor och ibland blir jag öm i benhinnorna när jag springer så nu ska jag lägga ut lite pengar på skorna den här gången har jag tänkt. Har kanske ni några bra tips på bra springskor?

Har egentligen massor att berätta men jag hinner inte just nu men jag lovar att försöka få lite tid mellan passen i veckan att uppdatera bloggen.

Nu blir det ett cykelpass och en dusch innan tv:n.

Kram Vickan.   

Hej mina kära vänner. Hoppas ni har det bra där ute i höstens tecken. Att jag än en gång varit borta från bloggen ett tag beror på  en salig blandning av saker som kommit emellan, dåligt med tid och ofantligt mycket jobb och sena jobbarkvällar. Men ska inte bara skylla på det. Hela veckorna är ju nu fyllda med bra tv program så då hinns helt enkelt inte bloggen med.

Träningen har också fått stå över. Dock inte på grund av tidsbrist (träning går alltid att få in i schemat. Om inte annat så på morgontimmarna) men den här förbannade förkylningen har helt enkelt gjort att jag inte kunnat träna på snart två veckor. Jag har visserligen kört ett yogapass och tänker köra ett i helgen också och lite lugna promenader men annars så är det stiltje på den fronten.

Förkylningen är dock bättre än tidigare. Förra veckan vara värst för då kände jag mig febrig också och förra helgen hade jag rinnsnuva som gick till världshistorien. Den här veckan har hostan varit värst och där står jag nu och stampar, med jordens rethosta men snuvan är åtminstone mycket bättre. Så alltid något gott med det onda.

Men jag längtar så otroligt mycket efter mina träningsstunder. Nästa vecka ska jag gå ner och power walka på bandet iallafall tänkte jag . Sen blir det lite bowling i kväll och några promenader i helgen som sagt var. Men jag längtar tills jag kan få börja köra på ordentligt igen. Jag är dock otroligt nogrann med att inte köra för hårt när jag är riktigt förkyld. Jag har sett alltför många hjärtmuskelinflammationer på grund av just detta. Så där är jag benhård att låta kroppen få vila när den behöver vila.

Det här är min dotter

Förra helgen skrämde hon än en gång livet ur oss minst sagt. Jag och min man hade haft en trevlig lördagkväll tillsammans med våra vänner och hade gått och lagt oss rätt sent på natten. Min dotter var på kryssning tillsammans med sin pojkvän, sin bror och hans flickvän och Carolines pappa var med också.

Klockan halv sju på morgonen väcks jag av att telefonen ringer och det är hennes pojkvän som ringer. Han säger att han har en dålig nyhet. Jag blev verkligen skiträdd. Jag tänkte "vad har hänt nu". Johannes är nämligen alltid så där kolugn så hon hade lika gärna kunnat dött och han lät sådär lugn i telefonen kände jag.

Sen berättade han att hon låg på sjukhus i Mariehamn, än en gång nerdrogad med morfin. Magen.   

Först blev jag lugn. Puh, hon levde. Sen blev jag rädd. Hur illa var det?! Johannes berättade att de haft en skittrevlig kväll och han och Caroline hade ju slagit på lite extra och bokat lyxhytt på båten. Hon stog och borstade tänderna och så fick hon en sån där magkramp och bara föll ihop och krampade av smärtor.

Till en början var det så illa att de höll på att diskutera alternativ som att operera henne där i Mariehamn eller att föra henne med helikopter till Uppsala.

Här borta i lilla Nora satt lilla jag och kände mig fruktansvärt liten och ensam kan jag säga, trots att jag hade både min man, Björn och Åsa hos mig. Min enda önskan var att kunna ta mig till Mariehamn vilket jag ju visste var helt omöjligt.

Jag ville inte att de skulle operera henne där, jag ville att hon skulle få komma till Uppsala och då skulle jag ta min bil dit i rallyfart kan jag säga.

Jag steg upp ur sängen sju. Hur skulle jag kunna sova. Det var ju omöjligt. Telefonen gick varm. Jag ville ha kontroll och hur sjutton skulle jag kunna ha det vid en tyst telefon!!!! Nej än ringde jag Johannes, än Robin. Kent, hennes pappa, vågade jag inte ringa eftersom jag visste att han var med henne hela tiden och mitt i smeten så att säga. Jag minns själv hur det var att vara den personen för fyra månader sen då det hände sist. Jag visste också att han skulle ringa mig så fort han hade möjlighet . Det gjorde han också. Han grät i telefonen och det gjorde jag med. Han är en stark person också och jag visste att han skulle klara av det men jag ville också vara där men nu var jag ju här.

Precis som sist så visade inte röntgenundersöknngarna någonting men dock så släppte den värsta smärtan när hon fick i sig kontrasten den här gången. Det var precis som att kontrasten löste den propp som satt i vägen.

Vi har fortfarande inte en aning om vad det var som utlöste smärtan men jag tror att det kan ha varit någon invagination eller dyligt när tarmarna liksom fastnar i varandra. Det gör fruktansvärt ont. Jag kan inte komma på något annat som ska ha kunnat förorsaka detta då hon ju faktiskt nyligen är opererad och alla sammanväxtningar är borta.

Hur som helst. Hon repade på sig snabbt efter detta och det hela slutade med att de kunde ta båten hem till Sverige igen och nu är allt som vanligt igen.

Det tar lite tid att fronta allt, smälta allt och gå vidare när man kastas så här ifrån förtvivlan till hopp. Jag vet inte hur vi ska göra nu, om vi ska avakta och se om det var något tillfälligt eller om vi ska gå vidare.

Man måste ju säga att hon är envis också, på gott och ont   . Två nätter senare trampade hon iväg och jobbade natt och dagen efter så åkte träningskläderna på och hon var nere på gymet   till min stora förfäran kan jag säga. Både jag och hennes pappa försökte att tala henne tillrätta men hennes kommentar var bara att hon minsann inte skulle låta magen ta över hennes liv och dessutom mådde hon bra av att träna och jobba och dessutom så ville hon testa de nya träningskläderna.

Suck!! Ja ja det är väl det som gör att hon alltid går genom eld och vatten. Hon har ett jävlaranamma utan dess like. Den där envisheten hon har gör verkligen att hon lyckas med allt hon bestämmer sig för. Jag tror inte ni förstår vilka otroliga smärtor hon kämpar med när hon får sådär ont. Jag har jobbat med sjukvård länge och sett många personer med olika smärtor komma och gå men den där gången i April när jag var med, nej jag har verkligen aldrig sett något liknande. Det var visserligen inte lika illa denna gång säger Caroline själv men det var trots allt så illa att hon svimmade och krampade.

Hur orkar man dagen efter ens stå upp på benen och ta sig över öppet hav och dagen efter det gå och jobba och träna som om inget hänt???

Mina arbetskamrater sa till mig att med den styrkan och viljan så kommer hon nog att bli chef en dag och sanna mina ord. Jag börjar tro det jag med.

Vi lämnar det här ämnet nu med avslutningen att jag hoppas att jag aldrig mer behöver skriva ett ord om att "nu har det hänt igen".

Tittar ni på tv något nuförtiden? Själv har jag som sagt var sett ut mina tre prio ett program.

Robinson

     True talent. Nu är ju alla personer som ska  tävla vidare uttagna så nu kommer nästa spännande vecka då juryn ska välja fyra addapter var utav alla de som gått vidare hittils. Så då blir det 12 st som ska tävla vidare sen när vi tittare ska få rösta. Många bra röster har gått vidare så det blir verkligen svårt att välja sen.

  Idol

Idol börjar inte förrän nu på söndag men med ett par nya jurymedlemmar så då får vi se hur det blir. Spännande. Min man tycker att audition är roligst när det är blandat med bra och sämre talanger men jag gillar bäst när den riktiga tävlingen börjar men för att komma dit så måste man ju hänga med från början anser jag.

Robinson har ju redan börjat och jag älskar Robinson. Satt som fastklistrad vid tv:n denna vecka och har redan skaffat mig favoriter.

 Denice är min främsta favorit och kommer nog också att vara det så länge hon klarar att hänga sig kvar, jag hoppas det blir hon som vinner.

Killarna har jag inte hunnit med att skaffa mig någon större uppfattning om ännu men    

Love verkar vara en sympatisk och social person och dessutom stark att klara sig vidare så i dagsläget så är nog Love och Denice mina två främsta vinnarpersoner.

Ja som ni ser så blir även nästa vecka fullspäckad av äventyr. Ha ha.

TV

Komma igång med träningen

Jobb

Dessutom så ska vi på BVC och barnmorskorna få åka iväg över en natt och prata ihop oss om hur vi ska kunna göra samarbetet ännu bättre än det är idag. Vi har redan idag ett bra samarbete men det kan alltid bli bättre. Vi har ju faktiskt hand om samma föräldrar och barn även om barnet ligger i magen när barnmorskorna har hand om familjen.

Så det här blir en lärorik och spännande vecka på alla sätt och vis.

Nu blir det att ladda upp till bowlingen ikväll.

Kram på er och hoppas ni alla får en jättefin helg.

Vickan.