Jag känner mig verkligen så jäkla glad idag, och pigg och bara full av liv helt enkelt.

Idag var det dax för veckans vägning och veckans mått. Jag vägde och mätte mig ju i måndags men har bestämt mig för att ha söndag som utvärderingsdag så därför fick det bli en dag tidigare den här gången.

Tro det eller ej men vågen visade 58.3 kg i morse. Alltså har jag gått ner 2.3 kilo bara sen i måndags. Måtten hade också minskat. Midjemåttet 2.9cm, 1.5 cm över magen och 0.5 cm över rumpan och 1 cm på låret.

Det kallar iallafall jag för en riktig rivstart. Men jag vet ju av erfareneht som sagt att det alltid brukar vara glädjebesked i starten och sen går de sista kilona lite tyngre så nu är det bara att ligga på denna vecka med samma upplägg, lika mycket träning och likadana kostvanor med andra ord. Mitt mål är fortfarande 0,5 kilo i veckan. Det slog jag ju med bravur denna vecka. Få se hur det går nästa vecka. Törs knappt våga hoppas på ett liknande resultat.

Ska strax upp och dansa lite zumba nu. Jo det får bli två zumba pass denna vecka. Det stog mellan det och motions cykeln och då var valet inte så svårt. Men jag kör inte zumba med hantlar ikväll, jag kör danspasset istället.

Men först så måste jag ju berätta om den här underbara resan till Budapest som jag ser fram emot så.

Det var våra vänner i Avesta som ringde oss härom morgonen och frågade om vi inte skulle hänga med dit. De var där förra året och sa att det var en upplevelse.

På det här hotellet ska vi bo. Det ligger centralt så när man kliver ut så hamnar man nästan direkt på den stora paradgatan i Budapest.

De har mycket varma källor i Budapest där man kan hoppa i och bada även fast våren bara nalkats där. Vi får väl se om vi testar några såna.

Huvudgatan váci utca är en shoppinggata som sträcker sig både under och över gatuplanen och där ska det tydligen finnas mängder med butiker. Den är tydligen 1 och en halv kilometer lång bara den med en massa kända och okända butiker. Zara och HM finns där också. Ska bli intressant att se vad HM i Budapest har för kläder.

För den som gillar skor så kallas Budapest för "shoe heaven". Oui! Gissa vart jag och Anna kommer att hålla hus när karlarna sitter och bälgar i sig öl : )

De kan få bära hem alla kläder och skor vi har handlat sen. Ha ha. Både jag och Anna är shoppinggalna så det gäller nu bara att inte packa ner för mycket kläder i resväskan när vi åker. Vi ska ju faktiskt bara vara borta en långweekend. Vi åker på en fredag på morgonen och åker hem igen på måndag eftermiddag.

Eftersom Budapest är en storstad så finns det tydligen också flera shoppingcentrum. Bara i de finns ca 400 butiker.

Här kommer exempel på två av de:

Sen när vi behöver vila benen så kan man ju alltid slå sig ner på nån cool bar nånstans. Kanske nån av de här:

Anna och jag gillar barer minst lika mycket som männen våra, bara vi får shoppa loss lite först så kan vi mycket väl tänka oss att slå oss ner på nån bar och smutta på nån god drink och tala om alla fynd vi gjort under dagen.

Nån kväll blir det absolut att gå till något häftigt discotek och dansa arselet av sig då både jag och Anna är riktiga partydrottningar när det gäller att hånga igång på dansgolvet.

Man kan läsa om Budapest att den lämnar inget mer att önska för den festsugne och har ett rikt och levande nattliv. Jag läste nånstans att Budapest nattliv ligger ljusår framför Stockholms nattliv. Ska bli intressant att se vad man själv tycker.

Hur som helst. Kul ska det bli.

Anna och jag har också bestämt att ta en spadag, en halv dag eller så. Och då har jag hittat värsta spa paketet.

För 1500 kr får du:

- Taxi tur och retur från hotellet

- 60 min aroma massage

- 45 min pedikyr

- 45 min manikyr

-  55 min Ansiktsbehandling med skönhetsmask

-  30 min Kokos bodypeeling

-  De bjuder på champange

Jag har inte berättat för Anna än att jag funnit det här exemplet men jag tror att hon också kommer att nappa på erbjudandet direkt. Det blir en ladies day på spa med andra ord.

Oj vad klockan gick fort nu. Nu bär det av upp till de sköna zumba tonerna.

Puss och kram

Vickan.

Hej allesammans. Dax för ett blogginlägg.

Nu undrar ni förstås varför jag satt in den här bilden som startbild på blogginlägget. Nej det är inte jag på bilden och det är heller inget mål jag försöker att nå , att nå fjälltoppen. Jag har hoppat bungyjump en gång. Det räcker för mig. Ha ha.

Nej men däremot så symboliserar den här bilden något helt annat för mig. Att nå mitt mål. Det är mitt mål och nu vet jag med säkerhet att jag kommer att stå där en dag. Jag känner det i hela kroppen. Jag är på väg nu.

Jag har ju egentligen alltid vetat det att det som gäller för att nå ett mål, vad det än månne vara är, att att  beskriva sitt mål i små delmål och klart bestämma sig för vad det slutgiltiga målet är men först gäller det att satsa på delmålen för att nå det stora målet.

På vägen dit är det viktigt att lägga upp strikta regler och bestämmelser för hur man ska nå dit men det gäller också att inte vara för sträng mot sig själv. Jag tror att jag har hittat min metod nu och jag mår verkligen skitbra nu : ))

Det är så klart träningen och kosten jag pratar om. Herregud så många gånger jag kämpat med detta. Jo jag har haft mål de andra gångerna också men de har inte alls varit så tydliga som nu och inte vägen dit heller. Jag har aldrig varit överviktig men när jag träffade min drömman för 12 år sen så började verkligen de där myskilona att smyga på sig. Jag var faktiskt till och med lite underviktig när jag träffade min man och kunde dessutom stoppa i mig precis vad som helst utan att gå upp ett gram så i början när jag gick upp några kilon så blev jag bara glad. Men det var värre att få stopp på eländet sen. Som mest var skillnaden 15 kg på 12 år. Då var jag ca 11 kg från min idelavikt.

Allas idelavikter är ju olika och det beror också på hur lång man är, jag är inte så lång, och det beror på hur mycket muskler man har. Man får inte glömma att muskler väger mer än fett. Mitt mål nu är 52 kg men eftersom jag också tränar en del styrketräning så kan det hända att jag känner mig nöjd redan vid 54 kg. Vi får se. Jag har varit nere i 54 kg år 2006 när jag gifte mig och då hade jag ett mål som drev mig till max kan jag säga och jag tror också att det var därför jag lyckades med bravur då. Tyvärr raserade jag det direkt efter bröllopet.

Tro mig jag har testat hur många dieter som helst. Levt på frukt och nutrilett, soppdieter, GI, egna dieter. Jag har då rasat i kilon men har inte orkat träna och har bara blivit frustrerad över att orken trytit på gymet. Blev nästan depremerad av de där dieterna. Nej, det var inget för mig iallafall. Dessutom blev jag helt paj i magen av de.

När jag började äta igen så kunde jag inte stoppa i mig en macka ens en gång utan att kroppen reagerade med att ta av fettdepåerna den sparat för "bättre tider" och svisch sa det så hade jag gått upp ett par kilon igen.

Det enda som fungerade skapligt bra var GI men matlagningen tog sån tid tyckte jag och avancerade saker skulle handlas i affären. Sockerberoendet försvann visserligen över en natt men nej det var inget som jag kunde tänka mig att leva strikt efter iallafall.

Den här gången bestämde jag mig för att lyckas med kostvanor som jag kan tänka mig att leva efter och motionsvanor som känns rimliga för mig.

Nr 1. Mitt mål: Mitt mål är att nå 52 kilo (det skulle betyda 8,5 kilo). Målet ska vara nådd om 4 månader så absolut senast den 30 Maj.

Mina delmål är 0,5 kilo i veckan.

Då jag av erfarenhet vet att det finns platåer då kroppen vilar från viktnedgång så är det ok att stå still en vecka men inte mer. Om samma vikt infinner sig efter två veckor är det dax att modifiera om i kosten eller bland de små belöningar jag har.

Vad är det som gäller nu då. Kostcirkeln är en bra utgångspunkt tycker jag så jag äter

FRUKOST

Varierar mig mellan fiberhavregrynsgröt och lättfil och musli till vardags. En hård smörgås med ost och skinka på. Ett glas vatten tillsammans med mina vitaminer rosenrot och Gerimax. Dessa små piller ger mig energi hela dagen sen.

Samt en kopp the.

På helgen äter jag två ägg, en hård macka, vatten och vitaminerna och så kaffe.

MELLIS FM

Kaffe och en frukt. Just nu är jag helt galen i apelsiner!

LUNCH

Hitills har jag kört Linas matkasse som middag och tagit med mig av dagens maträtt till jobbet nästa dag men från och med nästa vecka kommer jag att köra den här till lunch

Diet shakes är en nyutvecklad måltidsersättning som sätter en ny standard för kosttillskott för viktkontroll.

Den gör inte bara att du går ner i vikt genom att begränsa ditt kaloriintag och optimera din fettförbränning. Det sägs att produkten smakar alldeles fantastiskt bra  och innehåller naturliga antioxidanter med olika små fruktbitar i.

Har som sagt var inte smakat de än men recensionerna från så många som provat de gjorde att jag inte kunde låta bli att beställa hem ett par provförpackningar trots att jag egentligen är emot den här sortens diet.

Men som sagt var. Det är ju bara ett mål jag erätter med de här.

MELLIS EM

Kaffe och en frukt, om jag inte ska till gymet för då får det bli en proteindrink istället för frukten och mitt nya lilla fettförbränningspiller

Dyrt som helvete men shit vad det fungerar bra på mig iallafall. Det påminner om Burn men med mycket bättre effekt. Hitills har jag bara vågat mig på 1 tablett men det står att man kan ta två. Ska testa nån gång men då springer man väl till Nora och tillbaka igen. Ha ha. Det jag har märkt är att jag får sjukt bra kondition och energi av det här lilla pillret och jag springer på ett bättre sätt eftersom jag inte blir trött i benen på samma sätt som tidigare vilket gör att mina ben och fötter fungerar utmärkt efter det här lilla lyftet. Man svettas mer och pulsen blir mer konstant och lite högre. Min brukar ligga på ca 145-150 under hela springpasset.

Efter träningen äter jag alltid en banan eller en

Gainomax strawberry. En riktig kalori och proteinbomb men det är precis vad kroppen behöver efter ett tufft träningspass. Det känns så skönt att få dricka någonting så gott efter passet och veta att man gör rätt och att det i det läget faktiskt är helt ok.

MIDDAG

Hemma sen blir det dagens riktiga mål mat och då kör jag Linas matkasse och då äter jag allt som hon bjuder på oavsett hur nyttigt eller onyttigt det är. Det mesta är väldigt nyttigt och mycket grönsaker har hon i sin kost. Hon är ju inte dietist för inte. Men det är smör, matlagningsyoghurt, grädde, vetemjöl mm i den kosten. Det enda jag tänker på är att äta endast en portion och att tänka på hur mycket potatis, pasta, ris, bulgur mm som jag tar.

Det är dagens sista mål oavsett hur sugen jag skulle känna mig senare på kvällen.

Förutom det här måltidsschemat så är vissa saker nu bannlysta innan mitt mål är nått som ex allt som klassas som godis (inkl tuggummi), chips, popcorn, drickor (jag dricker naturligtvis vatten till maten också) kakor och bullar, tårtor, glass. Allt sånt går bort nu men det tycker jag inte känns som nån större uppoffring faktiskt med tanke på allt annat gott som jag får äta och som är bra mycket nyttigare.

Lördagen är min "onyttiga dag".

Aha tänker ni nu. Hon har en dag då hon bara vräker i sig en massa onyttigt ; ) Nja riktigt så är det inte. Fortfarande gäller godisförbud och menyn hålls strikt precis som i veckorna men det där lilla extra består av det där sjukt goda

  rödvinet.

Varför pina sig när man inte behöver ; ) Dessutom är det skönt att själv tycka att det är ok att besluta sig för vad av allt det onyttiga jag ska välja som ok. En kväll som denna när vi bara är hemma vid tv soffan så blir det bara ett par glas vin, kanske en drink också. Vi får se.

En annan gång så kanske vi är bortbjudna eller har kompisar på besök och då blir det naturligtvis lite mer fest men fortfarande är det en dag i veckan som gäller, så fredag eller Lördag. My choice ; )

Jag tror att det här konceptet kommer att passa mig som handen i handsken. Iallafall hitills och jag är nu inne på dag 6 (naturligtvis så började jag på en måndag som alla andra ha ha)

Min ingångsvikt var 60.6 kilo och jag har såklart även tagit midjemått, magmått och lårmått för det är ju faktiskt där som medvinden märks mest.

Har inte tagit några "tjuvmått" efter det men däremot så har jag "tjuvvägt" mig och jag kan avslöja att mitt delmål denna vecka är nått flera gånger om : ))

Jag tränar ju också såklart. Ganska mycket...i mina mått räknat.

3 ggr i veckan är minimum men helst ska det ha blivit av 4 ggr i veckan när veckan är slut.

Måndag eller tisdag tränar jag på gymet efter jobbet. Då tränar jag bara kondition. Jag springer 30 min på springbandet i 9,5 km/h men nu sen jag börjde med synerlintabletten så känner jag att jag nog kommer att öka på det passet till 45 min eftersom jag bara kör kondition då. Efteråt kör jag mage 32 kg(idag körde jag 30st).

Funderar på att lägga till 8 längder i bassängen här istället för stretching efteråt. Simning är underbar stretching.

Ett morgonpass i veckan kör jag också. Tisdag eller torsdag beroende på vilken dag jag kan flexa lite på jobbet på morgonen. Då åker jag in till gymet så jag är där halv sju på morgonen och sen kör jag ett styrketräningspass. Jag kör igenom hela kroppen. Det tar ca 45 min. Jag startar alltid upp med 5min på crosstrainern på lätt men snabb nivå bara för att få upp pulsen innan styrketräningspasset.

Jag tycker egentligen att crosstrainern är fruktansvärt tråkig men 5 min kan man väl stå ut med för pulsens skull. Ha ha.

Efter styrkepasset kör jag intervallträning på bandet. Idag blev det 35 min.

Då kör jag 2 min promenad 6,3 km/h. Jogging 2min 9,5 km/h. Springa fort 2 min  10,5 km/h.

När jag sprungit 2 min snabbt så går jag ner till 2 min 9,5 km/h och sen gå igen 6,3 km /h och sen upp igen och så håller jag på så tills passet är slut.

Det är det jobbigaste passet men också det roligaste!

Idag när jag körde det passet så brände jag 427 kalorier bara på bandet och crosstrainern. Vad styrketräningen gav vet jag inte men 45 min borde ha bränt kanske 250 kcal det med om jag skulle gissa för pulsen slog rätt fort redan då.

Mitt tredje pass är mitt zumbapass som jag kör hemma i 80 min.

När vi flyttar till Lindesberg till sommaren förhoppningsvis så kommer jag absolut att lägga in ett gym pass till men så länge så får mitt fjärde pass bli dans eller träning till mitt wii spel som snart kommer att anlända här hemma hos familjen Eriksson. Jag älskar att dansa så det ser jag verkligen fram emot. Och sen satsar jag ju på att slå min svärdotter i dansspelen också förstås ; ) Min bonusdotter kan jag nog se mig i himlen efter att slå men fixar jag det så kan jag lova att hon ska få höra det lääääääänge. Ha ha.

Hur som helst. Det kommer att stå rätt mycket om min träning och kost på min blogg nu framöver. Det är mest för att peppa mig själv och  för att komma vidare till mål denna gång. Jag kommer inte att hitta på en massa lögner för er. Slarvar jag eller misslyckas jag på något sätt så kommer jag att skriva det i min blogg. Det är lite det som driver mig också just att jag vet att andra läser bloggen och nu har jag ju liksom inte bara lovat mig själv att lyckas utan även er har jag ju sagt till nu att jag kommer att lyckas.

Jag vet att jag låter ganska kaxig nu men faktum är att jag VET att jag kommer att lyckas. Jag känner mig själv så pass bra att jag vet när jag har bestämt mig och det här konceptet jag kör nu passar mig som handen i handsken helt enkelt.

Hör ni. Jag har sjukt mycket mer att berätta om som inte har med kost och träning att göra men det får bli i nästa inlägg. Här kommer en liten hint.

Det är nog ganska stor chans att jag får användning av mina nya solbrillor då som jag köpt på synsam.

Jag hade värsta turen. Skulle in där av en helt annan anledning än att köpa brillor och då hade de utförsäljning på märkesglasögon. Köpte två par. Calvin Klein och någon annan märkesdesigner.

De hade kostat nästan 1000 spänn och nu kostade de 99 kr/st. Helt sjukt. Jag tyckte de var skitsnygga. De här var det gult glas i. Perfekta när man är på stranden eller går i solen. De andra ser liknande ut men har inget gult glas. Passar bättre då man kör bil. Jag var skitnöjd när jag gick därifrån : )

Nej nu ska jag fortsätta att smutta på mitt rödvin och snart kommer väl gubben ner från duschen. Han har också varit och tränat. Sen ska vi kolla på gladiatorena som vi har spelat in.

Kram på er allihop så länge!

Vickan

GOD JUL ALLIHOP!

Här hemma blir det en lugn och skön julafton bara gubben och jag och glöggen.

I morgon kommer alla barn hem och våldgästar oss och då firar vi julafton här hemma.

Hoppas ni andra också får en riktigt fin jul.

Kram Vickan.

Hej alla mina bloggvänner!

Förlåt om jag gjort en del av er oroliga när jag sådär helt plötsligt bara slutade att blogga. Egentligen så slutade jag inte att blogga. Jag tog bara en lång, lång välbehövlig paus. Skulle egentligen behöva en ännu längre paus eftersom livet är fullt av överaskningar just nu, av bägge de slag. Tiden räcker liksom inte till när man har fullt upp med att hålla saker och ting flytande.

Ibland känner jag mig som en ängel. En ängel på gott och ont.

Jag har alltid bevakat och bejakat mina barn som en skyddsängel ut i fingerspetsarna. En del har nog tyckt att jag bejakat för mycket men för mig har det varit en självklarhet att alltid finnas där för mina barn när de behövt mig som mest och kanske också även då de trott sig behöva mig som minst.

Det har inte alltid varit så populärt men idag är det en av de egenskaper som mina barn uppskattar mest som vuxna.  Barnen är lyckliga och lever vuxna liv idag och det gör mig verkligen så lycklig att kunna se på de och känna "ja jag lyckades, även om det såg mörkt ut emellanåt  ; )

Skyddsängeln brer stolt ut sina vingar och tänker "I made it!".

Men ibland kan skyddsängeln jobba lite för hårt och så är det nu. Jag klagar inte, jag bara tänker faktum och pratar klarspråk.

Jag har egentligen bara en enda önskan och det är att min dotter ska bli frisk. Att den här maghistorien kan få ett slut för gott, ett gott slut. Att sjukvården nån gång ska ta sitt ansvar och inte leka med andras liv.

Vi är på gång. Vi tar oss närmare målet för var dag som går men det är trögt. Som att ta sig igenom en snårig djungel fylld av faror, fällor, elaka människor, människor som pratar om sånt som de inte har en aning om. Männsiskor som är på fel plats vid fel tillfälle. Jag önskar att jag kunde säga att jag önskar att det var er dotter som åkte ut och in med ambulans och blev bemötta på det här sättet. Men jag kan inte säga att jag önskar det för  en annan oskyldig ung flicka ska inte behöva utstå samma sak.

Vi avsätter åtskilliga timmar i telefonen jag och hennes far. Undrar om sjukvården kan betala vår telefonräkning eller våra ofrivilliga semesterdagar som vi måste ta ledigt för att vara med vår dotter på akuten.

Jo vi tar oss framåt, för var dag två steg framåt och ett steg bakåt men framåt kommer vi ju. Nu börjar det ljusna där borta i tunneln. ÄNTLIGEN så verkar det som att sjukvården har förstått att vi inte kommer att ge oss. Vi kommer att att kämpa till sista blodsdroppen. Snart är vi där, där vi ska vara. Inom en månad, förhoppningsvis tidigare är vi där. Det känns nästan som att komma i mål efter att ha sprungit ett maraton man aldrig trodde man skulle springa och om man gjorde det så skulle det kännas omöjligt att nå mål. Men sätt en getingsvärm efter skyddsängeln så förvandlas hon snabbt till

den värsta mardrömmen i ditt liv. Ja jag tror det är så en del på ett visst lasarett ser mig nu. Den där envisa morsan som dessutom är sjuksköterska själv. Hon som slåss med näbbar och klor och inte är rädd för att ställa krav eller vara oförskämd i telefonen när hennes dotter blir illa bemött eller fel behandlad.

Jag har fortfarande svårt att förstå att det kan få fungera så här i sjukvården. Jag har träffat en del andra änglar på vägen. De som lyssnat, varit vänliga, hjälpt till, förstått och framför allt lyssnat på en mamma som egentligen bara älskar sitt barn och som egentligen bara vill ha hjälp att gå vidare. De är ni som hjälpt oss vidare, gett oss hopp i all förtvivlan.

Ibland har jag inte orkat. Då har jag kapitulerat. Lagt mig ner. Gett upp. Men bara för en sekund.

Det är så många vändor min dotter har gått igenom de senaste månaderna bara men bemötandet har varit värst.

Det är tur att hon har så otroligt många glädjeämnen i sitt liv för övrigt och att hon är så positiv i grunden som hon är. Hon är stark. Det har hon alltid varit. Det är en stor fördel i det här skedet för annars hade hon aldrig orkat kämpa, fightas, slåss.

Jag hoppas att ni förstår varför jag varit så frånvarande ute på min blogg. Jag har valt att vara mer fb aktiv. Men bloggen är viktig för mig och ni mina vänner är viktiga för mig så glöm inte bort mig. I´ll be back soon : )

Min dröm har alltid varit att skriva en bok men jag har aldrig riktigt kunna bestämma mig för vad det ska vara för bok. En roman, en deckare, en självbiografi.

Nu vet jag det. Så snart den här mardrömsduellen är färdig så ska jag skriva en bok och den ska handla om ditt liv. Den ska beskriva den här resan från början till slut. Jag vet att den kommer att vända upp och ner på hela vårdkedjan. Kanske min bok kan göra så att någonting händer, kanske den kan göra så att andra slipper genomgå samma sak, kanske den förbättrar bemötandet till patient och anhöriga. Jag vet inte men jag vet att den kommer att skapa många känslor och sätta eld på sånt som annars tystas ner.

Det kommer att bli årets mest omtalade roman, baserad på en sann historia om en ung flickas liv och hennes kamp med sjukvården.

Just wait and see!

Somligas revanch kommer aldrig, min kommer snarast och då kommer den med besked.

See you soon everybody!

Kram Vickan

Den magiska kvällen är över...för det här året. Varje år så tänker jag när jag går hem att det här måste vara det bästa EVER! Snacka om att känna sig uppskattad som kvinna och vilka grabbar sen. Oj oj oj. Min dotter har nu hunnit med två år på rad och hon säger detsamma. Hon vill redan köpa biljett till nästa år och naturligtvis så blir det biljett även nästa år.

Nästa år kör vi nog dock på den allra bästa biljetten, det vill säga LYX biljetten. I år körde vi bara VIP vilket ju inte var så dåligt val det heller.

Det var ju väldigt många frågetecken innan vi kom iväg det här året faktiskt. Biljetter var beställda, vin och Cider var också förbeställt. Vi var laddade upp till tänderna. Då ringer min dotter mig två dagar innan och säger att hon har feber- 40 grader!!!! Jag var helt säker på att hon inte skulle kunna följa med. Men envis som hon är som bekant så tänkte hon att om jag inte tar någon alvedon utan istället låter febern läka ut bakterierna över natten så kanske jag blir bra till på Lördag. Helt idiotiskt val kan man tycka men med facit i hand så kanske det var ett bra drag. Iallafall så var hon feberfri dagen efter men fruktansvärt förkyld. I allafall så kan ju den här bilden bevisa att hon faktiskt kom med till slut.

Ja vi minglade runt och vem träffade vi inte på då om inte Anders Timell från mix megapol och Caroline var snabb och stal en kram ; ) Han var väldigt trevlig måste jag säga. Han kom fram till vårt bord flera gånger under kvällen sen och undrade hur vi hade det och så.

Men hur som helst så började kvällen med en fördrink och det var en cider med ett sugrör i    

Sen var det bara att trippa upp i loungen och kolla vad de hade att bjuda på där uppe detta år.

    Jag kom med på bild!

och det gjorde Caroline med.

Det fanns en hel del roliga grejer att kika på där uppe i loungen. Bland annat hade de riggat upp ett singstar där folk roade sig friskt och sjöng för fulla muggar. Något spel där man skulle rocka rockring fanns det också och ville man ha håret fixat så fanns det frisörer där som sprayade och tuperade för fullt.

Jag var också tvungen att ta en bild ut över bordshavet där alla borden nu stog tomma men som strax skulle fyllas med massor av kvinnor och läckra killar på chen såklart. Snyggt med alla tända ljus och det lila skimret som vilade över plejset.

När klockan närmade sig halv sju var det dax att inta sina platser vid bordet och vi dick plats näst längst fram så vi var ändå rätt nöjda.

Vinet och två cidrar var som sagt var förbeställt så det stog redan framme på bordet. Här sitter Caroline redo för kvällens aktiviteter.

och så kom mamma Annelie med på bild också.

Efter ett tag kom maten in. Min dotter tycker inte om fisk så hon skulle få lasagne istället men då hade de tyvärr stoppat in ansjovis i lasagnen, jättekonstigt så hon åt ingen mat tyvärr. Men jag älskade fisken.

smördegsinbakad lax och ristimbal med bladspenat i. Mmmm vad gott det var.

Tyvärr glömde jag ta kort på efterätten men det var en choklad som verkligen bara smälte i munnen med någon hallonsås till. Och så kaffe och baileys. Riktigt gott var det.

Sen drog Anders igång förshowen där det var en tävling. 4 tjejer i publiken hade blivit utvalda att sångtävla om 2000 kr i resebidrag och det var den här tjejen som vann checken.

Det var hon värd för hon var så himla cool när hon klämde i och sjöng stad i ljus och Symfoni med Loa falkman. Ha ha. Hon var inte blyg hon inte.

Som sagt var, vi hade inte riktigt lika bra plats i år som förra året men här kommer ett axplock av kvällen.

Två klipp under kvällen som ni bara måste se om ni inte varit på showen.

Men  sketchen i bastun var helt wow. Jag skrattade så jag trodde jag skulle dö.

Ni hittar den på youtube om ni vill titta på den.

Ett annat klipp som berörde mig mycket (finns också på youtube) var när Martin läste upp ett brev han fått från en tjej efter förra årets ladies night där hon beskrev att deras show fått hennes kompis att ta det slutgiltiga steget och lämna sin man som slog henne.

Sen spelade han låten sjumilakliv för henne. Det var grymt känslosamt. Wow!

Innebörden i låten fick verkligen en vändning efter denna kväll när Martin läste upp det där brevet. Grattis till tjejen som fick livet tillbaka. Hoppas hon  behöll det också.

Ja kvällen var fantasisk men efter en fanstastisk lördag så kommer det en lugn, skön och avslappnande söndag så  då passade jag på att avsluta helgen med lite käcka zumbasteg så svetten lackade.

Nu ska jag ladda inför en fullspäckad utbildningsdag i morgon, lunch med landstingstoppen och sen avslutningsvis en föräldragrupp. Mmm det kan man ju kalla för en salig blandning. Det blir med andra ord ingen träning i morgon. Ha ha.

Kram på er allihop där ute

Vickan

På Lördag är det dax! Ladies night. Här kommer vi! På lördag kommer min dotter hem och på eftermiddagen så tar vi oss med buss in till örebro för att kliva in på den röda mattan som rullats ut för alla skrikande och tjoande kvinns som har bokat plats på conventum i Örebro under lördag kvällen.

Halv sex börjar förfesten med en massa olika montrar, smakprov på både det ena och det andra och en liten fördrink får man också : )

Klockan sju sitter vi vid middagsbordet och avnjuter tre rättersmiddagen och lite rött vin till detta. Under middagen underhåller de gulliga killarna alla oss kvinnor som sett till att få en plats i conventum hallen.

Naturligtvis har vi VIP biljett så vi får sitta långt fram vid chen och få njuta av lite ögongodis ; )

Klockan nio börjar den riktiga showen och den håller på i nästan två timmar. Ja den här kvällen känns som en riktig lyxkväll minsann och vi har verkligen något att fira nu också då min dotter ringde mig igår och berättade att hon fått ett långvikariat på 100 % på en förskola. Ingen blev gladare än jag över det samtalet. Det känns så underbart skönt att bägge barnen har jobb och tjänar egna pengar. Ingenting annat kan göra en förälder så nöjd och glad och stolt.

Annars så var det ett tag sen jag skrev nu och ärligt talat så har jag inte tid att blogga. Jag har en gång för alla bestämt mig för att mina träningsdagar går i första hand nu. Tre till fyra dagar i veckan tränar jag och för övrigt så försvinner den övriga tiden till jobb, matlagning, städning och just nu för tillfället en hel del tv program som jag följer slaviskt.

¤ Pengarna på bordet

¤ True talent

¤ Idol

¤ Robinsson

Sen händer det en hel del roliga saker hela tiden också.

Vi har tex varit iväg på kryssning

För några helger sen var vi iväg med Cinderella till Åland med våra vänner Stefan och Johanna. Det var jättekul. Party party på kvällen och dagen efter så njöt vi på spat.

Men det hände en rätt otäck grej. De har ju ett par bubbelpooler där inne och så vanlig bastu och ångbastu. Sen har de en relaxhall också där man kan hämta jouice, kaffe mm.

Hur som helst så skulle jag gå förbi ångbastun och in i relaxrummet och precis när jag passerat ångbastun och klivit in genom dörren in till relaxen så hörde jag värsta smällen bakom ryggen på mig. Då var det troligen så att glasdörren in till ångbastun hade fått någon lite spricka i sig så när en tjej öppnade dörren så exploderade hela glasdörren. Det låg glas överallt och kvar stog hon med bara dörrknoppen i handen. Usch då. Hon måste ju ha fått glassplitter över sig. Hon togs om hand sen men det kändes inte så kul att bada vidare sen. Det kunde ju vara glas i poolen.

Förra helgen var vi på husgung. Nu undrar ni, vad är det???

Jo husgung det är dans, rock och disco och live uppträdanden i en salig blandning på hotell galaxen i Borlänge. Dit for vi med våra vänner Åsa och Björn och bodde över en natt. Vi anlände dit tidig lördag eftermiddag och då åt vi supergod kinamat ute på stan.

Sen skyndade vi tillbaks till rummen för att snabbt byta om och

dra ner till relaxen med bubbelbad som de har där.

När vi kom in i omklädningsrummet så satt det några tjejer där inklämda och delade på en flaska vin. Vi undrade ju såklart varför de gömde sig därinne. Jo, sa de, det är en elak tant där ute som säger att man inte får ha med sig eget in dit.

Ok tänkte vi och gluttade ut. Vi såg massor av folk där ute och alla verkade ha eget med sig och där ute skymtade vi även våra män som hade vårt dricka med sig. Vi såg inte till nån elak tant så vi tänkte att vi nog kan dricka våra två cidrar som vi hade med oss in.

När den sista nästan var urdrucken så uppenbarade sig den elaka tanten som visade sig vara en rätt trevlig relativt ung tjej i strikt hotell kostym (ja hon såg mer ut som en p-vakt). Hon tände dock upp lyset i rummet och poängterade mycket riktigt att eget drickbart inte gick för sig därinne så det var bara att svepa i sig det sista och sen var det ändå dax att duscha.

Men så farlig var hon inte den där elaka tanten. Ha ha. Hon var rätt trevlig och gjorde ju bara sitt jobb.

Sen spelade vi lite kort på hotellrummet (som alltid) och sen blev det en riktig partykväll. Det var längesen jag hade så fruktansvärt roligt på krogen. Kvällen sa bara svish och jag hann både med att bugga, hoppa upp och ner och sjunga med i refrängerna till livebandet, ta plats på discogolvet för kvällens motionspass och hälsa på i schlagerbaren.

Kvällen avslutades med godaste nattpizzan från kiosken Libanon som ligger precis utanför hotellet. Ja jag var verkligen helnöjd med kvällen.

Men nu väntas en vit månad efter den kommande Lördagkvällen och då är månaden vikt för bra kost, mycket träning och ingen alkohol. Det vore väl själva den om inte nåt av de här sex extrakilonen ska kunna försvinna.

Men bara för det så betyder inte det att det blir en händelselös månad.

Nejdå inte alls. Jag ska ut på en massa roligt. Nästa vecka ska vi ut med jobbet och bowla och äta Tapas och sen ska jag följa med min dotter och hennes pojkvän till Ullared och handla julklappar och naturligtvis lite smått och gott till mig själv också.

Det ska bli skitkul.

Nej nu är det snart slut på det där förbaskade travet på tv:n så då får jag äntligen titta på true talent som jag spelat in.

Vem vinner true talent?

Det gör Sofia. Hon har en makalös röst och jag hejjar på 17 åringen med den underbara rösten. 1 miljon står på spel!

Vem vinner Idol?

Det gör helt klart Amanda Fondell tätt följd av Molly. Men Amanda är en sån underbar människa på chen och hur en sån blygsam person bakom chen kan blomma ut så under bästa sändningstid är för mig en gåta. Jag bara säger det. Heja Amanda!!

Nej nu blir det som sagt var true talent och sen ska jag faktiskt lägga mig och läsa det sista i läxboken. Ja ni hörde rätt. Jag går en utbildning i vägledande samspel och nu har vi fått värsta läxan och den ska vara utförd innan 17 November då vi ska till Stockholm för dag två i utbildningen. Idag tog jag mig friheten och gick hem ett par timmar tidigare från jobbet och sen sträckläste jag boken så nu har jag inte många sidor kvar, typ 40 kanske. Det känns skönt.

Kram på er allihop där ute!

Får titta in på era bloggar en annan dag.

Vickan

.....nej skulle inte tro det. Det är nog bara för att jag saknar er så förskräckligt mycket däremellan när man bara får träffa er över datorn eller i telefonen  

Hej allihop!

Ja så här nöjd och glad känner jag mig efter den här helgen. En riktig panghelg har det varit. Ja nu tror ni förstås att jag har varit ute på vift men si det har jag inte, inte den här helgen iallafall. Nej minstingarna har varit hemma och hälsat på gamlingarna ; ) och det har varit en sååååå mysig helg.

Jag ska naturligtvis börja med att berätta vart nånstans vi står idag med min dotterns mage. Jag var ju ganska arg och frustrerad och ilsket trött på vårdens dåliga bemötande när jag skrev sist och efter att min dotter fick ytterligare två kramper på hemmaplan efter att vi kommit hem från sjukhuset så var måttet rågat kan man säga. Jag och hennes pappa var rörande överens om att det var en remiss vi ville ha och det skulle vi banne mig också ordna nu.

Så dagen efter ägnade hennes far 6 timmar i telefonen eller väntades på att telefonen skulle ringa. Tur att han hade en ledig dag från jobbet.

Han ringde först akutvårdsavdelningen där han träffade på en syrra som sa sig inget kunna göra men gav rådet att ringa 1177 (sjukvårdsupplysningen) ?????

(Men hallå ursäkta. Vår dotter har nyss legat inne hos er, vi vill inte rådfråga om vad man gör när man har feber eller ont i halsen. Vi vill veta hur vi ska förhindra att vår dotter behöver åka blåljus in till er med ambulans igen och göra slut på ert morfinförråd!!!!!)

Hennes pappa insåg också att det var en inkompetent person han hade i andra änden men ringde dock 1177 som hon sa. Där drog han hela historien än en gång för en ny person som aldrig mött oss tidigare. Hon förstog dock vårt dilemma till 100 % och höll också med om att det var till en specialist hon måste komma så hon förstog defenetivt inte varför akuten bett oss ringa 1177.

(men det förstog jag. Det var det absolut enklaste och snabbaste sättet att bli av med problemet. Det vill säga min dotter och hennes påstridiga föräldrar)

Hur som helst så hade den här sjuksköterskan ett sant och gott hjärta i kroppen och erbjöd sig att själv ringa akutvårdsavdelningen och prata med de.

Efter det så tog det inte lång tid förrän en annan syrra där ringde upp och i princip bad om ursäkt för den andra syrran och sen ordnade hon så att en kirurgläkare ringde upp.

Han var också jättebra och förstog vårt dielmma direkt och han sa också att hon självklart måste ha en remiss men nu hade ju den andra läkaren redan skrivit remiss till vc så då var enklaste vägen att ringa dit och se till att få en akut tid där för att komma vidare.

Som tur var så gick det att få en telefontid  dit samma dag och även där bemöttes vi av en förstående sjuksköterska med empati. Hon ordnade med en ganska snabb läkartid och i tisdags så gick Caroline dit med sin pappa i täten beredd att fightas. Men det behövdes inte. Läkaren var urgullig, väldigt förstående och när han klämde på magen så sa han att det känns som att det ligger en spänd muskel där. Nåt fel är det iallafall sa han.

Han förstog inte heller grejen med att skriva en remiss till vc men tack vare honom och hans  otroliga empati, hans sätt att se på Caroline, hans sätt att lyssna på henne, tala med henne och visa uppriktigt intresse av hennes problem. Han hade också verkligen läst på hennes journal och kunde saker i hennes historia utan att behöva titta i papperen. Det kallar jag för en intresserad läkare.

Mitt förtroende har växt, ja det hör ni väl.    Tänk vad rätt person på rätt plats och vid rätt tillfälle har stor betydelse.

Under tiden nu så lever min dotter som vilket liv som helst. Hon jobbar, äter, sover och tränar. Men senast idag så fick hon två korta magkramper och igår kom det också några små rackare. Om det stannar där eller inte det får tiden utvisa. Just nu får vi bara vara väldigt glada över att ha kommit så här långt och OM hon i det här skedet skulle åka in akut så skulle hon iallafall bli överflyttad till mag och tarm avdelningen direkt och det känns tryggt.

I helgen har som sagt var hon, hennes pojkvän och Emelie varit här och hälsat på.

I fredags var jag ledig så då startade jag dagen med en UNDERBAR sovmorgon.

Sen ägnade jag några timmar hos frissan så nu har jag lugg igen   

Fredagkvällen viktes åt IDOL

Amanda Fondell är min stora favorit. Om jag ska gissa så blir det hon eller möjligen den här tjejen

Molly som tar hem hela idolkarusellen. Men mest av allt så hoppa jag och tror på Amanda. F.

På Lödagmorgon vaknade jag och kände mig pigg och utvilad. Så jag packade rakst ner träningskläderna i väskan.

  Hällde i mig en proteindrink och en kopp kaffe och sen drog jag iväg till gymet.

Där körde jag ett av mina vanliga pass. Jag har en träningsstrategi framför mig då mitt mål är att nästa höst springa tjejmilen för andra gången (första gången var år 2003 så det var några år sen) och att denna gång få en bättre tid än förra gången för den gången var jag visst några år yngre men betydligt mer otränad än idag.

Idag springer jag 30 minuter men jag går två st. två minuters pass mitt i passet då jag passar på att dricka vatten och sen avslutar jag med 2 minuters gång. Så springpasset blir 24 minuter långt.

Jag kan springa 30 minuter i ett sträck om jag vill.(Samma dag Caroline fått sin tid till mag och tarm sprang jag i ett sträck ännu längre. Dels av glädje, äntligen kändes det bra i min mage. oron var lite mindre. Dels så behövde jag springa av mig den ilska och frustration som jag burit inom mig så länge) så med andra ord, jag vet att jag kan. Jag vill bara inte skynda på utan ta det mer strategiskt. och nu har jag en plan i mitt huvud som jag tror ska funka himla bra. Och jag är så taggad,

Jag styrketränar också parallelt 2 ggr/veckan och eftersom jag också dansar zumba 1ggn/veckan så är ju det också en slags styrketräning.

Jag får återkomma till det tänkta träningsprogrammet sen.

Lördagen avrundades med en tur in till Örebro där vi tittade på bion Svensson Svensson. Den var riktigt kul.

När vi kom hem därifrån så stack barnen iväg ut på vift för att träffa vännerna så då blev vi ensamma hemma i soffan. Men det gjorde inget.

Jag var ut på datorn en sväng och hittade det perfekta stället för oss att fira vår femte bröllopsdag på. Men det berättar jag också mer om sen ; ) Det är iallafall ingen storstad, det bara osar lugn och ro och ta hand om varandra vistelse.

Idag har jag tagit en lång och rask promenad ute i den härliga solen, ätit en god middag ihop med familjen och nu har barnen åkt hem och lugnet är åter i lilla Nora och hemma hos familjen Eriksson   

Nu blir det lugn tvkväll i soffan ikväll och så får man ladda för en ny arbetsvecka och en ny träningsvecka.

Ha det så gott allihop!

PS: Nu glömde jag ju berätta om vår roliga Cinderella kryssning som vi var iväg på förra helgen men jag får väl försöka att komma ihåg att berätta lite mer om den i nästa blogginlägg!

I det här inlägget skulle jag ha visat er mina nya festkläder som jag handlat till kryssningen på lördag. Jag skulle ha visat er mina nya snygga träningsdojjor och träningstoppar. Istället blir det ett inlägg om hur sjukvården nu har krossat min tillit och mitt förtroende för gott tror jag. Det känns för jävligt rent ut sagt med tanke på att jag själv är en del av sjukvården. Men tyvärr så är det så jag känner efter det som hänt i helgen.

Det handlar om min dotter igen. För femte gången nu på 14 månader så drabbades hon av dessa hemska magsmärtor igen. Fjärde gången på fem månader. Jag vet, det låter helt sanslöst men det sanslösaste är ändå att de bara skickar hem henne igen. Enda gången hon blev värdigt bemött var i April då hon åkte in i Örebro och det var då hon blev opererad. Vi trodde då att allt vad magsmärtor heter var ur världen men så var icke fallet skulle det visa sig. Den gången var värst av alla gångerna och jag fick verkligen göra första hjälpen fullt ut på min egen dotter. Jag trodde på allvar att jag skulle förlora henne den gången och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv kan jag säga.

Efter den gången var allt lugnt till för sex veckor sen. Då kom mardrömmen tillbaks. Denna gång befann hon sig ända borta i Mariehamn. Som tur var var hennes far med henne där.

Alla gånger som det hänt så har händelseförloppet varit detsamma, fast med olika intensitet. Det finns inget som heter förvarning. Rätt som det är så bara kommer kramperna som är så intensiva att hon helt enkelt bara faller ihop i en hög. Skriket....det går inte ens att beskriva. Har själv jobbat med akutsjukvård men har aldrig hört någon skrika så hjärtskärande nån gång. Ögonen som stirrar rakt fram i panik, tårarna som forsar nerför kinderna. När krampen väl släpper så har hon i princip nästan svimmat av smärtan och hon är helt okontaktbar. Du kan se att hon lever men bara om du tittar på halsen där pulsen slår som om hon sprungit värsta maratonet i uppförsbacke hela vägen.

Timme ut och timme in. Hon går säkert igenom minst 100 såna smärtsamma kramper under 5-6 timmar. Läkarna står maktlösa och öser i henne morfin och stesolid. Det lindrar lite men inte mycket.

Tänk dig att stå där som förälder hjälplös och titta på sitt barn som har så ont. Det enda du kan göra är att hålla henne hårt i famnen när hon vrålar av smärta, visa att du finns där, försöka få henne att andas med i smärtan. Det känns på ren svenska för jävligt. Det känns för jävligt!

Men det finns nåt som känns ännu jävligare och det är känslan av att ingen lyssnar på en. Jag har berättat hennes livshistoria hundra gånger nu för alla möjliga sorters sjukvårdspersonal, allt från hennes första operation då hon var två månader gammal till allt som hänt idag. Jag har hennes historia så tydligt i mitt huvud att jag skulle kunna skriva en bok om hennes liv och banne mig så tror jag att jag ska göra det en dag också.  

Men när smärtorna ebbat ut för att avslutas med små magkramper av mindre intensitet och sen försvinna bort helt så står sjukvården bara där handfallna, glada igen över att smärtorna är borta och säger att prover och röntgen ser bra ut så nu få hon åka hem.

Så nu är hon hemma igen. Kramperna försvann men hon var öm i magen, just på den fläcken som hon alltid pekat på. Två centimeter bort från denna fläck känns inget alls men just på den fläcken gör det ont. Hon är trött, hon är slut och hon känner sig uppgiven och sanningen att säga så kände jag mig också så igår när hon blev hemskickad. Jag grät i min ensamhet här hemma. Kände mig maktlös, ledsen, besviken men framför allt JÄVLIGT ARG!

När värsta "tycka synd om mig" stunden var över så torkade jag tårarna och började fokusera igen, fokusera på hur jag skulle hjälpa min dotter vidare i denna sjukhusdjungel.

Det enda läkaren som skrev ut henne sa var att man inte visste vad det var men att en operation iallafall inte var något alternativ då att öppna förmodligen inte skulle ge något konkret då röntgen och prover såg bra ut och för många öppningar kan på sikt kanske ge värre problem. Det resonemanget köper jag fullt ut.

De sa att det kan vara en nervskada just på det stället  eller/och att bukmuskelväggen just där är otroligt skör och känslig. Så det positiva var att hon kunde fortsätta att träna både kondition och styrketräning sen när hon kände sig ok för det skulle bara stärka bukmuskeln.

För övrigt skrev hon en remiss till hennes vårdcentral för att utreda i ett lugnare skede.

Kan faktiskt trots detta allvarliga läge inte låta bli att skratta åt denna remiss. Vad sjutton ska en  hyrläkare på en vårdcentral göra (för jag kan ju aldrig tro att hon får träffa nån ordinarie)som akutsjukvården i Falun inte kan.

När hon sa det kände jag bara att "nu åker vi hem". Inte för att vänta på nån jävla remiss men för att samla krafter för att knalla in tillsammans med henne i det där jäkla rummet på hennes vårdcentral och kräva en remiss till smärtenheten eller någon annan specialist. Jag tänkte att jag lyfter inte på arselet förrän den där remissen är skriven.

Nu kom dock läget in i fas 2. Det vill säga hon fick en till kramp i kväll. En ganska intensiv men inte så illa att hon behövde åka in men dock så kraftig att hon fick lägga sig dubbelvikt över datorn. Dock kom det bara en och sen var det tydligen lugnt.  Då fick jag och hennes pappa nog så nu avaktar vi inatt och hoppas att gud hör våra böner att skona henne genom natten.

I morgon bitti sen så får hennes pappa kontakta avdelningen  som hon låg på och sen får de fixa en remiss därifrån direkt till den instans hon bör komma till. Det är ju inte meningen att jag och hennes pappa ska behöva gå i förtidspension för att passa på vår dotter som vi inte törs lämna ensam.

Det är heller inte meningen att hon ska leva ett begränsat liv som idag och gå omkring och vara rädd.

Nej nu får det banne mig vara nog!

Nu får ni sluta leka med min dotters liv. Tänk om det var er egen dotter. Jag är ganska säker på att ni skulle hantera ärendet annorlunda då.

Nu måste jag sova så jag orkar kriga vidare i morgon.

Du är en del av mig caroline och jag älskar dig.

 Kram Mamma !