Tiden innan barnen fanns finns inte. Den tiden är på något sätt betydelselös för den dagen som ni föddes då insåg jag att det jag tidigare satt värde på var inte ens i närheten av det värde jag fick den dagen då jag födde er.

Många har sagt orden "jag skulle ge mitt liv för mina barn". Igår tänkte jag " Låt henne leva. Ta mig istället". Då förstog jag tyngden i orden för jag menade verkligen vartenda ord jag tänkte.

Min styrka har alltid varit att kunna sätta ord på det jag känner. Det känns oerhört viktigt för mig att skriva ner det jag känner, sätta ord på mina känslor istället för att behålla de inom mig. så det är det jag gör här och nu ifall ni undrar. Jag bearbetar det som hänt och det som händer just nu.

Vad hände då egentligen. Det vet jag inte. Ena stunden satt du där framför datorn. I nästa stund så fick du en magkramp och du segnade ner på golvet.

Jag stog med SOS i handen när jag såg hur du plötsligt började krampa och flimra med ögonen. Jag kastade telefonluren till min man och sa "Prata med de. Jag tar hand om henne".

I nästa stund låg du medvetslös. Jag kunde inte känna nån puls och om den fanns så var den så tunn att den var omöjlig att känna. Du andades inte och du låg som en trasa i min famn. Jag kände adrenalinet koka. Det var fruktansvärt. Jag skrek "Hon andas inte ! Hon andas inte!" I nästa stund hade jag lagt dig tillrätta på golvet och gjort en inblåsning. Du pustade till men så lite som knappt märkbart. Adrenalinet ökade ännu mer. Jag gjorde en till inblåsning. Bröstet höjde sig och nu hostade du till ordentligt och sen började du att krampa istället. Först blev jag lättad. Du levde!!!! Jag hade fått liv i dig igen. Men sen när inte krampen gav sig och jag såg hur dina ögon rullade runt som små jordklot då blev jag riktigt rädd.

Jag SKREK " Var i helvete är ambulansen!!!!!!! Hon krampar! Hon krampar!!

Det var då David sa "Du måse hålla dig lugn Annelie!! Håll dig lugn!!".

Orden nådde mig som en röst i natten. Tack gode gud att de nådde hjärnhalvan direkt för helt plötsligt gick det upp för mig att han hade rätt. Jag måste hålla mig lugn." Fokus på Caroline nu. Du vet vad du ska göra. Du har gjort det här förut." sa en röst. "Men inte på din dotter" sa en annan röst.

Framstupa sidoläge, varma filtar och vänta ut krampen, tala lugnande.

Hör ambulansen rulla in på gården. Jag sa nog högt "Tack gode gud för att du hörde min bön".

Ambulanskillarna störtade in. Vi låg tre personer på golvet och letade kärl att sticka i. Plötsligt var sjuksköterskekompetensen tillbaks. Den som under några få sekunder var som bortblåst kändes det som. Alla kärl sprack. kramperna avlöste varandra. Syrgasen hjälpte föga. Till sist lyckades den ena ambulanskillen få in venflonen och hon kunde äntligen få morfin och stesolid.

In till Usö i raketfart med blåljus. Narkosen mötte upp oss på vägen och följde med i ambulansen på vägen in. Där inne fortsatte mardrömmen i timmar. Efter fyra timmar fick vi lämna henne på AVA totalt neddrogad och i smärtor. Det kändes inte bra. Jag kände mig som världens sämsta mamma när jag lämnade mitt älskade barn i det skicket och åkte hem. Hon grät "mamma". Det var hjärtskärande. Jag vet inte vart jag fick krafterna ifrån att åka hem men sköterskan sa att jag inte kunde stanna kvar.

Jag hade inte gråit på fyra timmar. Jag hade haft panik, jag hade känt världen rasat samman men tårarna hade inte ens tittat fram. Nu grät jag så jag trodde att jag inte hade några tårar kvar. David grät också. Vi höll varandras händer och vi grät tillsammans. Vi hade just genomlidit det värsta tänkbara och nu var vi på väg hem...utan Caroline.

Nu fick jag iallafall precis besked om att operationen är över och att den gått bra. Jag vet inte vad de funnit men det får jag veta mer om i morgon. Nu tänker jag gå och lägga mig. Ny dag i morgon. Hoppas det blir en riktigt bra dag.

Hoppas jag snart kan få se det här härliga leendet igen.

Kram kram kram

Nu vet jag hur det känns när maktlösheten dräper en som ett stort jävla svart tomrum.

 Nu vet jag hur minuter kan kännas som timmar när det känns som klockan stannat men inte händelserna.

Nu vet jag hur det känns att veta att besitta kunskaper men helt plötsligt inte veta hur man ska utöva de.

Nu vet jag hur det känns att tvingas att behålla lugnet och kontrollen när iaktagelserna säger att läget är allt annat än under kontroll.

Ja nu vet jag hur det känns att stå på tidens rand och tänka tanken "jag förlorar henne nu! Jag förlorar henne nu!"

Jag vet hur det känns att sitta i en ambulans med blåljusen på tillsammans med människor som är betydligt kompetentare än jag, jag slöt ögonen för någon sekund, knäppte händerna och bad till gud "Käre gud. Gör så att min dotter överlever det här. Jag går genom eld och vatten för henne. Jag gör vad som helst bara du hjälper mig nu!

Hjälp mig!"

Jag gör allt för dig min älskade dotter. Nu när allt är under kontroll så kommer tårarna. De forsar nerför kinderna av tacksamhet. Av tacksamhet att du kom hem igår. Av tacksamhet att du inte åkte tåg och detta hände på tåget. Av tacksamhet att jag är sjuksköterska och att jag i detta kaos som uppstod kunde ta fram mina kunskaper och faktiskt rädda ditt liv där på köksgolvet när du föll ihop som en trasa och krampade tills du förlorade medvetandet. Av tacksamhet att min man var hemma och styrde upp. Tack för att du finns David. Tack för att du tog dig ton mot mig när jag för en sekund tappade kontrollen där på köksgolvet och fick en tillfällig blackout. Det fick mig att vakna upp och styra upp situationen igen innan äntligen ambulanspersonalen var på plats.

Tack snälla ambulanspersonal för det lugn ni utstrålade fast jag vet att ni inte alls var speciellt lugna inombords. Tack narkosen för att ni mötte upp oss, det kändes betydligt tryggare när ni var med på resan in.

Som sagt var. Det här var den värsta natt jag varit med om nånsin men nu vet jag hur det känns att bli rädd. Jag inser nu att jag aldrig tidigare varit rädd nån gång i hela mitt liv. Men nu vet jag hur det känns.

Jag vet hur det känns att se sin dotter få mängder med morfin, stesolid och fenatoin. Jag vet hur det känns att se henne försvinna bort i ett morfinrus. Endast apparaturen bekräftar att hon lever.

Hur kan en sån liten kropp klara av såna mängder med narkotikapreparat och ändå ha så ont att hon vrålar av smärta.

Jag vet inte, jag förstår inte allt men jag förstår att jag i detta nu endast är en mamma och att jag älskar dig gränslöst hjärtat.

Den värsta dagen i både ditt och mitt liv blev din 19 års dag. Sorgligt men sant. Men nu hoppas jag att läkarna en gång för alla går till botten med det här för kommer du hem nu så törs jag varken sova eller jobba känns det som.

JAG ÄLSKAR DIG!

kram mamma

Hej allihop!

Åh vilket underbart vårväder det är ute idag. Jag och min man har nyss varit ut på en härlig promenad i vårvädret. ÄNTLIGEN!!!

För övrigt så tar jag det mest lugnt idag. Eventuellt kör jag ett litet zumba pass senare idag. Vi får se.

I morgon nalkas ny arbetsvecka igen med nya utmaningar.

Det viktigaste idag!

IDAG FYLLER MIN DOTTER 19 ÅR! GRATTIS!

Dagen började inte så bra. Jag vet. Men jag hoppas att det blir en bra dag i slutänden iallafall. kram!

Jag har ju berättat förut att min dotter som liten bäbis fick en stomi på sin mage. Två månader gammal låg hon fem timmar på operationsbordet och opererades akut på en midsommarafton. Oprerationen gick bra och hon fick leva med en tillfällig stomi under några månader. Egentligen så skulle hon ha den tills hon blev ett år men då den började krångla så lade man tillbaks tarmen lite tidigare och det fungerade bra. Men turerna var inte slut där. Under många år var allt frid och fröjd men år 2001 när hon var nio år gammal så började ärret att spöka. Det visade sig att det växt fast en massa trådar i ärret på insidan av buken som drog i huden där stomin suttit. Det visade sig som att hon fick som kramper i magen. Hon fick då operera sig igen och man öppnade magen och karvade bort en del av de där trådarna. sen var allt frid och fröjd igen tills nån gång på högstadiet då besvären sakta men säkert började komma tillbaka. I perioder har det varit riktigt besvärligt. Hur som helst, förra året fick hon ett ordentligt krampanfall så hon fick åka akut in. Hon hade så ont att hon fick morfin mot smärtorna. Efter det fick hon tid till kirurgen och de kollade upp henne mer noggrant med ultraljud och till med en datortomografi på buken. Då såg man att hon hade en försvgning i bukmuskeln just där vid ärret som möjligen kunde orsaka besvären. Man kunde tydligen sätta dit något nät som kunde stötta upp bukväggen men det var 50/50 om det skulle hjälpa enligt den läkaren iallafall. Så vi beslöt oss för att avakta.

Detta hände även denna gång precis i fas med att hon kommit igång med motion och nu igår hände samma sak igen. Hon har varit flitig med motion under några veckor och igår kom det där krampanfallet tillbaks som ett brev på posten. Hon fick åka ambulans in till Falun och få morfin igen och ett ultraljud togs som naturligtvis inte visade något.

Jag är helt säker på att det är de där trådarna som spökar igen. Lika bra att öppna buken och rensa bort skiten en gång för alla. Jag ska hjälpa henne att ta tag i det här nu. Det är inte lätt att baxa sig igenom sjukhussnåren idag. Man måste liksom armbåga sig fram. Det tänker jag göra nu. Det är ju inte meningen att hon inte ska kunna röra på sig utan att få besvär. Hon är ju bara 19 år!

Nog om det.

Vi hade en jättetrevlig kväll igår jag och min man. Vi tog bussen in till Örebro och så gick vi på den grekiska resturangen Hellas

  i örebro och åt supergod mat. Vi köpte en flaska vin och delade på också men det kanske inte var det bästa vinet vi valde. Det var lite för surt till och med för min smak och då gillar jag surt.

Sen begav vi oss mot conventum och såg på den här teatern.

Man skrattade en hel del och den var kul. Men dock inte den bästa teatern jag sett. Den gick absolut inte att mäta sig med hotelliggaren med Björn Gustavsson som jag såg för många år sen. Så lite blåst på konfekten blev vi men vi var rätt nöjda med kvällen ändå.

Kvällen avslutades i soffan hemma framför ett inspelat körslaget som  blev en besvikelse.

Helt klart bästa körerna är ju team Gabriel och team Kasper och det var ju inget snack igår om vem som skulle ha åkt. Det var ju team Jakob. Så hur kunde det bli så fel??????

Bara att gratulera team Gabriel för nu har de ju inget motstånd alls kvar. Det är bara att rusa rakt emot vinsten nu och krossa de andra för de lär ju inte ha en chans.

Hejja team Gabriel!!!!

Nej nu måste jag sluta. Ska tota ihop lite mat snabbt här nu för sen ska jag möta Caroline och hennes pappa på halva vägen. När man inte är frisk då vill man hem till mamsen, oavsett om man är nio eller nitton år   

Då jag misstänker att nästa vecka blir hektisk med jobb, träning och singelvecka då maken jobbar kväll så blir det kanske inte så mycket tid över till bloggen. Men vi ses när vi ses.

Kram på er allihop

Vickan.

Ps: Idag får jag hem en nytvättad och nystädad bil. Min snälla man som förbrmat sig över den. Undrar om han valde den nya biltvätten med de "nakna grabbarna" eller om han tog den vanliga vid macken. Ha ha.

Hej allesammans. Idag är det äntligen

FREDAG

Dagen kanske inte började så bra.

  jag menar vem vill börja dagen med att gå till tandhygienisten och bli 640 kr fattigare på att höra att man skött tänderna ok. Men jag hade faktiskt ett litet, litet hål där karius och Baktus precis börjat hamra och banka så någon valuta för  pengarna fick jag ju iallafall även om nästa besök också nu då lär kosta en slant.

Öm i tänderna och med ordinationen att inte äta eller dricka på en timma ,då jag fått flourlackning, gick jag hem. En timma senare drack jag en god kopp kaffe och drack en mugg godmorgon välling redo för en tuff inbokad dag.

Klockan tio bar det av till gymet med dotra.

Just nu är det kondition som prioriteras högst på listan så mitt mål just nu är att kunna springa 5 km i ett stäck på vårruset den 12 Maj. Det är bara en månad dit så det blir en tuff match. För några år sen när jag sprang så klarade jag det på 35 minuter och då sprang jag inte hela tiden så jag har egentligen två mål. Mål nr. 1 att springa hela tiden i 5 km. Mål nr. 2 att klara rundan oavsett om jag soringer hela tiden eller inte på mindre tid än 35 minuter. Vi får se hur det går.

Jag har en strategi och en plan fram till dess men sen om den går att uppfylla det får vi se.

Idag motionerade jag iallafall på bandet i 45 minuter då jag sprang hälften av tiden. Det blev ca 5,4 km så jag ligger fortfarande en bra bit back men som sagt var, jag har en strategi.

Efter springbandet körde jag några magövningar och sen simmade jag i ca en kvart. Världens bästa stretching!!!!

  Efter det åkte jag raka vägen hem till min goda vän Pon och fick underbar massage i två timmar. Så idag har min kropp verkligen fått 100 % uppmärksamhet kan man säga.

Resten av tiden har jag kört min dotter till tåget (då min halvt senila man GLÖMDE att hon också skulle med till Avesta så nu fick vi betala en extra tågbiljett i onödan! MÄN!!!!)

Resten av kvällen har jag ägnat åt tvätt. matlagning och tid framför dumburken. Men i morgon blir det mys i Örebro stad med resturangbesök och teaterbesök.

Jag berättar mer om det sen.

Hej så länge

Kram Vickan

Hej hej!

Åh shit vad trött jag har känt mig den senaste tiden. Jobbet har snurrat på som en levande karussell den senaste tiden och nu börjar den resan att ta ut sin rätt. Det känns inte bra!!! Har nästan lite smått ångest inför den kommande sommaren nu när man blir ensam ansvarig för BVC på jobbet då den andra är på semester. Extrahjälpen som vi har en gång i veckan dras in så det är bara att kämpa på och inte tänka så mycket. Förhoppningsvis så har en pensionär som kan hoppa in och stötta oss någon dag då och då men jag misstänker att hon inte vill jobba mer än nödvändigt under sommaren vilket jag förstår.

Just nu känns 100% alldeles för mycket att jobba. jag skulle i dagsläget kunna tänka mig att ha en fyradagars vecka istället för fem. Då kanske energin skulle räcka och bli över till någonting mer än bara jobb. Men dels så tror jag inte ens att det finns en möjlighet att gå ner i procent och dels så vet jag inte om jag skulle ha råd med det heller. Det kanske blir bättre.  Har haft såna här perioder förut när jag känt att väggen är lite för nära men då har jag tänkt lite extra på att backa på alla måsten både på jobbet och hemma och så har jag tagit ut nån extra semesterdag då och då och sen har livet rättat till sig igen : )

Jag ska nog gå segrande ur den här striden också.

Idag hade vi nationell matfest på vår familjecentral. Det hade varit jättetrevligt att vara med men jag kände att orken bara inte räckte till. Jag hade jordens huvudvärk och det slutade med att jag i princip bara var ner och vände och sen åkte jag hem. Jag tog ett par huvudvärkstabletter och sen sov jag i tre timmar. Jag behövde det och nu känns det mycket bättre.

Nu har jag dessutom bara en arbetsdag kvar och sen är jag långledig i helgen.

SKÖNT!

VÅREN är på väg med stormsteg nu.

Om jag inte hade varit så grymt trött så hade jag defenetivt satt mig ute mot husväggen och lapat sol idag kan jag säga. Det var tio plusgrader på eftermiddagen idag och i helgen ska det fina vårvädret hålla i sig.

Vad hittar ni på i helgen?

Vi ska gå på teater på conventum i örebro.

Den ska visst vara väldigt kul. Egentligen så var det min bonuspappa som fått den i present av oss men olägligt nog så krockade den med en tid han fått för en stor  undersökning i Uppsala då han dras med en trist cancer så då fick vi ta biljetterna istället. Vi får hitta på något annat åt honom sen istället när allting runtomkring honom lugnat ner sig lite. Så för vår del blir det en busstur in till örebro så vi kan njuta av god mat och ett gott vin till maten innan föreställningen och det känns ju inte helt fel att få skratta lite nu iallafall.

Min svärdotter ringde mig häromdagen och undrade om hon och min son kunde komma i helgen men nu gick ju inte det när  vi ska på teatern. Typiskt att allt ska krocka med varandra. Jag saknar de ju och det skulle vara så kul om de kom men jag hoppas att de kommer i påsk istället. Då är jag långledig också   .

Vi har lite planer för den helgen i så fall men vi får se hur det blir. Jag ska ringa runt och checka läget lite på fredag då jag är ledig.

På söndag fyller den här lilla madonnan 19 år också. Tänk vad tiden går fort.

Då hon som jag sagt tidigare teoretiskt sett redan har flyttat till Avesta (permanent i Juni efter studenten) så har hon själv önskat sig en ullaredresa och pengar att shoppa inredningsprylar för så den 28 Maj sätter vi oss på bussen på väg till underbara Ullared.

På fredag är det som sagt var min lediga dag. Dagen kanske inte börjar så bra. Besök till tandhygienisten, ska det defenieras som kul eller???? Nja, sådär skulle jag vilja säga. Fin i munnen blir man ju men också några kronor fattigare förstås.

Sen bär det av till gymet. Jag har nu äntligen kommit igång igen efter den här förbaskade sjukdomstiden och i går så stog jag på springbandet igen. 5 km blev det. På fredag blir det 5 km + ett gympass och troligen ett snabbt simpass efteråt också istället för stretching. Jag trodde att kondisen skulle vara borta i princip helt men jag hade sjutton bättre kondis än på länge. Konstigt nog. Så nu är jag riktigt taggad inför fredagen.

Efter passet åker jag raka vägen hem till min goda vän Pon och får

underbar härlig massage. Vilken underbar fredag! Jag längtar redan. Kvällen blir en välbehövlig avslappning i tv soffan ihop med min goa man.

Så summasummarum. Jag tror den här långlediga helgen blir KUL!

Kom just nu på att det ju snart är

12 Maj är det dax här i Örebro. Jag frågade precis min dotter om hon har lust att hänga på och det hade hon så nu ska jag försöka ragga folk till en grupp på sex personer så vi får en picnic i gröngräset efteråt. Det var flera år sen jag sprang vårruset nu så det ska bli kul att testa om fossningarna håller. Fötterna har ju varit ett stort dilemma för mig men nu funkar springbandet 5 km bra så jag hoppas då att även asfalt funkar samma sträcka.

Nej nu blir det nog snart en dusch här.

Ha det så gott

Vickan

HEJ!!!

Ursäkta om jag inte har varit ute på bloggen så mycket de senaste dagarna, inte ringt och helt enkelt glömt bort att hälsa på alla nära och kära men min bil var så jäkla skitig.

Jag fick höra talas om ett nytt ställe i stan där man kunde tvätta och polera bilen för en billig peng.

I förra veckan hade de extrapris så jag körde dit för att testa. Nu har jag varit där tre gånger och fått den tvättad och de får den aldrig riktigt ren hur de än försöker så jag får väl köra dit i morgon igen och göra ett nytt försök............................................
.

Men nu vet du iallafall vart du ska hitta mig om du vill mig nåt......

Hinner jag så kommer jag in på bloggen senare på kvällen och ni som bor i närheten av mig....eventuellt så kommer jag hem till er när jag kör hem.

Må så gott!

  Suck jag måste bara iväg igen!!

Säg till om ni vill hänga med........      ha ha

Vickan

Hej svejs!

Sitter här med en kall och god öl framför datorn och väntar på att våra goda vänner från Borlänge ska dyka upp. Middagen är planerad. Det blir fläskfilé och potatisgratäng med bea sås och sallad och till efterätt lite senare blir det paj med marsansås. Mmmm.  Ikväll blir det kortspel. Vi spelar alltid chicago när vi träffas och ikväll är jag laddad som bara den. Ha ha. Det var längesen vi träffades nu och Åsa och björn är det enda paret som vi brukar träffa och spela kort med. Åsa är dock en jäkel på chicago så det blir som alltid en tuff match att ta henne.

För övrigt så har ceckan varit rätt tuff. Jag har hållt ställningarna på BVC på egen hand under veckan som gått då min kollega haft semester uppe i fjällvärlden. Det ska bli skönt att hon kommer tillbaks på måndag igen : ) Har saknat henne på jobbet. ha ha.

För övrigt så har det stora samtalsämnet på jobbet nu varit Eva.

Hennes älskare har ju tagit livet av sig nu och det fanns ju så många bevis mot honom så att det var han som var den skyldiga är det väl knappast något tvivel om nu. Det känns ju fruktansvärt olustigt att det var precis på de platserna som Evas kroppsdelar hittades, som vi tjejer bara några månader innan var på dagsvandring. Skulle nästan kännas konstigt att vandra där nu. Tänk om man skulle hitta något mer. Allt är ju inte funnet än om jag förstår rätt.

Iallafall så är det en stor tragedi för alla anhöriga och framförallt för Evas närmaste såklart. Jag lider med de.

Vila i frid Eva!

Jo de fortsätter men den här veckan har vi haft en sån här vecka när vi knappt ses. Min man jobbar kväll då och jag dag så den kontakt vi har då är via telefonen. Det är både för och nackdelar med att ha det så. Min man tycker det känns skönt med sovmorgon varannan vecka vilket jag kan förstå och jag tycker det är rätt så skönt att få lite egentid här hemma också då han är på jobbet. Men det blir på min lott att städa och laga mat efter jobbet och det känns lite som att vara singel varannan vecka. Nja, sådär skulle jag vilja betygsätta de veckorna.

Men nu är det som sagt var helg och nästa vecka jobbar min man dagtid igen. Yippi!!! Men som sagt flyttplanerna får vila lite på is just nu även om vi bestämt oss vad vi vill. Men nu får dotterns flytt prioriteras. Bara ett par månader kvar innan hon flyttar permanent.

Det är också både bu och bä med det.

  Positivt:

Linas matkasse kommer då att räcka precis till fyra middagar. Det vill säga en middag till mig och min man och två matlådor till dagen efter.

Äntligen kommer hela huset att se ok ut och man slipper blunda när man tittar in i hennes rent ut sagt skitstökiga rum. Du får nog allt uppfostra henne lite bättre än vad jag lyckats med Johannes. En av anledningarna till att vi väntar med att sätta ut huset till hennes flytt ägt rum.

Vi kan åka vart och när vi vill utan att tänka på att dottern blir ensam hemma.

Jag får ha mitt smink ifred : ) (å andra sidan så får hon ha sina kläder ifred!)

Det blir en slags nystart på det mesta kan man säga.

  Negativt:

Vi är så fruktansvärt tighta så jag kommer att sakna henne massor. Att komma hem om dagarna och inte ha någon att "tjejsnacka " med. Ja det kommer att kännas tomt.

Hon ska bo i Avesta vilket gör att jag inte bara kan svira förbi och säga hej eller ta en kopp kaffe. Nej jag måste planera att endera åka dit över en dag eller en helg om vi vill ha lite mer tid tillsammans. Jag har funderat över hur jag ska lägga upp alla besök. Åka över en helg och vara en natt hos Carro och en natt hos Robin kanske. Lägga in det i almanackan så det blir av. Föräldrarna får bli en annan helg och då över dagen som vi brukar göra. Sen har vi Davids brorson som vi måste hinna med att besöka lite oftare också. Ibland kanske man kan göra en mix. Ja tid kommer råd brukar man ju säga.

Mer negativt. Jag kommer inte att kunna gå en trappa upp och låna hennes snygga kläder : (

Ingen som fixar mitt hår när jag ska ut på vift.

INGEN kan nu fixa datorn när den krånglar nu när både hon och Robin blir Avestabor.

Får jag barnbarn en gång i tiden blir det tufft. Jag får bli nån slags Nanny som åker runt på heltid istället för att jobba på BVC för det har jag inte tid med då. Ha ha. Tycker det känns tufft redan nu att få till det att träffa alla missarna som införskaffats den senste tiden.

Men positiv som jag är så DET BLIR SÄKERT BRA I SLUTÄNDEN!

kram på er ungar. Jag älskar er!   

Resplanerna då.

Jo nu har vi bestämt oss. Vi hoppar över Cypern i augusti och spar slantarna till ev. en liten längre Thailandsvistelse  i vinter. Thailand blir det hur som helst. Just nu vill man ju inte åka till Thailand. Monsunregnet har kommit lite för tidigt. Vi hade tänkt åka i mars nästa år men jag börjar tveka och det blir nog att ta det säkra för det osäkra och köra på februari istället.

Vi funderar på att resa runt lite den här gången. Kanske starta i Bangkok ett par dagar och shoppa loss. Förhoppningsvis så befinner sig Pon och Veijo i samma område då så vi kan hänga med de till Pons föräldrar och se byn lite. En önskan jag har är också att få följa med Pon upp till Buddha och se den stora ceremonin där och deltaga i det som är stort och viktigt för min vän Pon. Det skulle kännas som en stor heder att få deltaga där. Sen vill vi naturligtvis även se hur Pons och Veijos hus ser ut också men där bor just nu Pons son med familj så vi får se hur vi löser det.

Min önskan sen är att tillbringa ett par dagar i thailandsparadiset kohsamu och sen vill vi iallafall avsluta vistelsen i Phuket där det är fart och fläkt och härlig atmosfär. Förhoppningsvis kan vi även avsluta vistelsen med Pon och Veijo där då det mest är där de är eftersom Pons dotter och dotterfotter bor där.

Det blir långt att vänta på en utlandsresa ända tills dess, det vet jag men å andra sidan så blir det en ny drömresa så då kan jag vänta. Vi har naturligtvis semesterplaner inför sommaren också men de består av olika vistelser i Sverige och sverige är ju också fint på sommaren.

Nej nu ska jag avsluta det här inlägget och börja förbereda lite inför middagen för snart är de nog här.

Avslutar inlägget med att lägga upp en söt bild som jag snott från min dotters blogg på en av deras goa missar. Hon heter Lillan

  Visst är hon sööööt!!!!

Ha det så gott nu allihop och hoppas ni också får en riktigt trevlig Lördag kväll.

Vickan

Hallå hallå! Vad har ni hittat på i helgen. Vi har hållt oss hemma hela helgen och vårdat kärleken. Mycket mys i tv soffan med popcorn och några goda drinkar till.

Jag hade ju ledig fredag den här veckan så jag startade helgen med en rejäl sovmorgon. Kände att min kropp behövde det efter den här tuffa veckan på jobbet med hemsk förkylning. Är jag nå bättre då undrar ni nu? Nja. Hade hoppas på storslagen förbättring under helgen men hostan och snuvan har mig i ett fast grepp kan man säga så det ser tyvärr ut som att jag får pina mig igenom ytterligare en vecka med hackhosta och droppsnuva/nästäppa. Suck.

Dessutom är min kära kollega uppe i fjällvärlden och åker skidor hela veckan så det är bara att kämpa på för två den här veckan.

Igår eftermiddag tog vi oss en tur till Lindesberg också.  

Vi hade varit ut på hemnet och hittat några olika objekt som ev. kunde vara av intresse. Då jag hittar väldigt bra i området och har en ganska bestämd uppfattning om vart jag vill eller inte vill bo så fick jag köra bilen i stan.  Ja vi hittade några intressanta hus av intresse. Framför allt ett som vi är väldigt intresserad av bägge två men som sagt var, vi har ju ett eget hus som måste säljas också. Vi får väl diskutera ihop oss lite bättre och kanske vi helt enkelt får sälja vårt eget först och i värsta fall flytta in tillfälligt i nån lägenhet så vi kan slå till direkt när rätt objekt dyker upp. Men vi ska nog i allafall gå på visningen och  sen får vi se hur det löser sig med resten.

Vi var även på resturang

  Fenix i Linde och åt världens godaste middag. Jag körde på en fläskfilé på planka och den var supergod.

Resten av kvällen mös vi i soffan framför körslaget med en god drink, rätt nöjda efter kvällens äventyr : )

För övrigt är CYPERN ett hett diskussionsämne också. Ska vi åka eller inte?????

Vi vill ju så gärna bägge två men som sagt var, om det måste stå mellan Cypern och Thailand då är valet lätt. Fast Cypern är härligt och det är minsann inget lätt val att välja bort heller fast om man vet att man åker till Thailand i vinter sen så känns det ju helt ok att semestra i Sverige i sommar också. Man kan ju stanna borta lite längre i vinter istället. Kanske tre veckor istället för två. Vi får se hur vi gör. Ingenting är bokat än så vi har tid på oss att fundera.

Jo just det ja. I går morse satt jag väckarklockan på ringning och tog en promenad ner till karlsäng skolan på köp byt och säljdagar. Herregud vad mycket skräp folk släpar dit!!! Varför gör folk så. Det är ju 80 % skräp och sen är det typ 20 % guldkorn. Massor med folk var det i allafall och alla drog och slet i kläderna för att finna guldkornen. Undrar om folk hämtar hem allt skräp sen eller om de skänker kläderna. Många kläder kunde de ha skänkt direkt till välgörande istället kan man tycka.

Hur som helst. Jag trängdes där med allt folk under ca en timme och jag fyndade faktiskt ett par tunikor och ett par sommarskor som såg ut som nya.

Nej nu är det dax att ta sig ut i vårvädret och åka till affären och shoppa lite inför veckans meny. Jag har tre Lina rätter kvar att göra så jag har det mesta hemma men det är lite komplement som ska göras.

Det är så grymt skönt med Linakassen som kommer var 14:e dag. helt plötsligt så är det kul att skriva matmeny och handlingslista. Handlingslistan blir väldigt kort oftast. Idag betalade jag månadens räkningar och så satte jag över 1500 kr direkt på sparkontot som är till Lina kassen. När det sen är dax att betala så finns pengarna där bara att flytta över. Helt perfekt!!

De här maträtterna har jag kvar att göra i veckan:

- spenat och ricottacannelloni med två sorters sallader

-Persiljetoppad nikkalouktasoppa med bröd

- Doro Wat - etiopisk kycklinggryta med kokt ägg.

I morgon blir det potatis och purjolöksoppa och på torsdag är det dax för att gå in på mailen och kolla vad Lina har för överaskningar inför kommande två veckor.

Linakassen är det bästa jag nånsin

införskaffat och där är hela familjen överens verkligen.

Nej ut i solen nu!

Kram Vickan