Tingeling, tjingeling!

Hoppas er vecka har varit bra hitills. Själv har jag nu jobbat i två dagar och nu är det bara två dagar kvar tills det är HELG igen.

Valborg är det också. Ska faktiskt inte göra något speciellt. Min man och jag ska bara vara hemma och mysa lite på tu man hand. Blir det fint väder så åker nog grillen fram . Vi brukar alltid vara tidiga att grilla men fast det var så fint väder i helgen som var så hann vi inte med någon grillning.

Det blir nog lite "jobba i trädgården" också och någon promenad ska man väl hinna med också och naturligtvis en vända ute i springspåret på Lördag morgon. Har jag bestämt mig så har jag. Ha ha.

Jag körde faktiskt zumba nyss.

  Hade glömt hur sjukt kul och sjukt jobbigt det var. Har ju inte haft möjlighet att köra morgonpass på gymet den här veckan vilket jag ju annars gör åtminstone 2 dagar i veckan. Jag gillar inte kvällspassen på gymet. Dels så har jag inte samma energi då, dels så kommer jag hem så förbaskat sent och middagen blir nästan på natten, ha ha. Nu hann jag äta riktigt god middag innan och fick i mig gott om proteiner innan träningspasset. Så shit vad taggad jag var när zumbarytmerna ekade här inne på vardagsrumsgolvet    

Efter passet är det ju viktigt attt fylla på förrådet igen så då fick det bli en sån här

En god och läskande proteindrink med smak av päron och banan och sen en clementine.

Nu blir det vila på träningsfronten till på Lördag morgon då det som sagt var är dax för en vända ute i springspåret igen.

Idag blev det "Linarätt igen". Maträtten idag var nog banne mig en av de godaste rätter jag nånsin ätit. Jag längtar redan till matlådan i morgon   

Rosmarinkyckling med paprika och fetaostsallad med bulgur blev det.

Kyckligen stog mestadels i ugnen så den skötte i princip sig själv och kryddnngen var gudomligt god!

Till det en grönsaksröra med zuccini och rödlök som stekts mjuka och sen saltats med lite salt.

Den här röran gjord på grillad paprika (finns färdig på burk) och fetaost som man mixar med en stavmixer till en röra och sen smakar av med salt och svartpeppar. Mmmm säger jag bara. Kommer absolut att bli en populär röra till grillningen i sommar också kan jag lova. 

Jag älskar bulgur så jag blev jätteglad när jag såg att det skulle vara bulgur till maten idag.

Nu är det slut på maten från Lina för den här gången men i morgon kommer matlista och recept på den mat som kommer hem till dörren på måndag. Det är lika spännande varje gång   

Vad har jag mer gjort. Jo just ja igår var jag till min härliga vän Pon och fick ljuvlig massage. Det var säkert en månad sen nu och nu var jag tvungen att ta mig tid för i morgon åker hon till Thailand och blir borta i en månad. Hoppas du får en underbar vistelse med barn och barnbarn där nere!

Nu väntar duschen och sen en god natts sömn hoppas jag.

Ha det så gott allihop!

Vickan         

Ja ingen i detta avlånga land kan väl ha undgått att den här klara och fina solen har skinit på himlen som om det var värsta sommardagen. När låg man liksom i bikini ute i solstolen i April månad senast??? Tre timmar tillbringade jag ute i solstolen idag. Ja alltså jag tog någon "hänga tvätt paus" och en liten "smörgåspaus" men på slutet så somnade jag till och med i solstolen. Tror till och med att jag drömde. Ha ha. Det var iallafall fruktansvärt skönt att bara ligga där.

Och tvättkorgarna är helt tomma. Det vet jag inte heller när de var sist. Det fylls ju hela tiden på med ny tvätt innan nästa maskin hinner gå. Men nu är de som sagt var tomma. Yippi!

KOST

OCH

MOTION

Undrar hur många gånger ni har hört mig säga det här på min blogg. Att nu ska jag ta tag i det här med kost och motion. Sanningen är att det alltid går så himla bra till en början men sen falerar det alltid på något sätt. Endera blir jag sjuk, eller så tar jobbet så mycket tid att jag inte hinner, eller så åker man på semester eller så bla bla bla........

Nej nu får det banne mig vara slut på anledningar att SLUTA TRÄNA OCH ÄTA RÄTT tänkte jag idag. Nu ska jag ta tag i det här på allvar. Jag vill att det ska vara ett långsiktigt mål, inte någon hetsbantning inför bikinisäsongen typ.

Så nu har jag gjort en plan. Återstår att se om planen funkar. Ha ha.

KOST

¤ Jag har tre bra frukostalternativ som jag tänker alternera mellan 6 dagar i veckan. En dag i veckan får jag välja vilken frukost jag vill.

¤ Till vårt jobb kommer bageriet med hembakt bröd varje morgon. Hur lätt är det att motstå det!!! Men nu är det slut med det (ända tills jag nått mitt mål. Jag avslöjar inte mina mål men jag kommer att berätta här på bloggen när mina delmål är uppfyllda). Det blir med andra ord frukt till frukostrasten på jobbet.

¤ Mina kära arbetskamrater kan vara riktigt taskiga ibland (framförallt på sommaren) och ta med sig tårtor,bakelser mm. Detta har jag dock motstått förr så det blir det absolut inget av med heller innan målet är nått. Däremot glass en varm sommardag blir svårt att motstå så glass 2ggr/veckan har jag bedömt som ok.

¤ Vi kör ju Linas matkasse och resten av veckan kombinerar jag med något liknande alternativ så det känns ok. Det man får tänka på är mängden man äter så det inte blir mer än en portion och framför allt minska på potatis, ris och pasta. Jag vill inte ta bort det helt men om det går för sakta mot målet så kanske jag gör det under en period. Vi får se. Men inte till en början i allafall.

¤ Naturligtvis vatten till maten. Glöm läsk och mjölk som måltidsdryck.

¤ Helgerna. Det är de som är värst. Fredag och lördag kvällarna. Då vill man ju gärna ta ett par glas vin till maten eller kanske en god läskande drink ute på altan. Nix. Fredagarna blir banne mig bannlysta från alkohol nu hur trist det än låter. Lördagen däremot har jag lovat mig själv att det ska bli MIN DAG. Då får jag ta den där goda drinken ute på altan eller festa skallen av mig om jag känner för det. Äta gott med gubben min eller....ja kort sagt. Då får jag göra vad jag vill...nästan.

Söndag blir en återställardag. Ha ha.

¤ Inget smågodis. Där går smärtgränsen. Inte ens på lördagar.

MOTION

För att kunna unna sig lite måste man motionera så nu finns det inga anledningar längre att inte motionera. Det handlar bara om vad man prioriterar och vad man prioriterar bort.

En sak har jag lärt mig och det är att jag tränar bäst när jag tränar på morgonen så nu under våren så har jag i perioder åkt till gymet och sprungit på bandet i 45 minuter och simmat några längder efter det. Det har blivit lite dåligt med styrketräningen men nu har jag bestämt mig för att köra kondition två dagar i veckan och styrketräningen en dag i veckan. Passen på springbandet går ju dessutom jättebra nu när det är så här fina dagar att byta ut mot motionspåret.

Hur som helt, de tre passen går inte att prioritera bort. Vill jag lägga till ett pass, ok, men prioritera bort. Nix. Kan jag inte en dag så måste det bli av senast nästa dag. Även under semestern tänker jag träna de tre dagarna. Endast den veckan jag åker till Norge och jobbar har jag gett mig själv dispans.

WISH ME GOOD LUCK, BECAUSE I THINK I NEED IT!!!   

Linas matkasse förresten har ni ju också fått höra en del om. Här kommer en bild på vad vi åt idag.

Potatis

Grönsaker 

  Lax.

Ingen av mina barn gillar lax så man får passa på när hon är i Avesta och roar sig. Mmm det var iallafall jättegott tyckte jag.

Röran som är till är gjord på gräddfil, dillkvistar och stenbitrom och lite kryddor. Mycket god. Tack för maten Lina : )

Nej nu vankas det en skön dusch efter den här svettiga dagen. Snart dax för bingen. Jag är själv på BVC hela veckan nu då min arbetskamrat har semester så det blir en svettig vecka där också : ) I morgon jobbar jag dock bara på förmiddgen för på eftermiddagen ska jag in till Örebro på länsträff med de andra BVC sköterskorna.

Kram och godnatt allihop.

Idag åkte de på. Springskorna. Har visserligen sprungit en del på springbandet på gymet nu under våren men idag blev det premiär i springspåret. Det var helt underbart väder och jag mötte flera stycken i spåret som också var ute och sprang eller gick. Gud vad härligt det kändes.

Jag lyckades reda ut hur dotterns mp3 spelare fungerade och sen var det bara att stoppa lurarna i öronen och springa. 5 km blev det men jag har allt lite kondis kvar att träna upp innan jag orkar springa hela varvet utan att gå emellanåt. Men skam den som ger sig. Nu springer jag och går hela varvet på 40 minuter men mitt mål är att kunna springa hela varvet på 30 minuter. Få se om jag fixar det innan sommarens slut : )

Hemma väntade en iskall proteindrink och ett äpple och nu ska jag bara skifta tvätt i maskinen och sen ta mig en kopp kaffe.

Sen väntar belöningen....

Solstolen. Den är redan framtagen och bara väntar på att fru Eriksson ska lägga sig i den och njuta av resten av eftermiddagen.

Hörs senare.

Kram på er!

Hej och GLAD PÅSK  på er allihop.

Vilket underbart väder vi har fått!!! Nu är det inte vårkänslor man får längre, nej nu är det sommarkänslor som kommer. Sitter här i shorts och myser klockan sex på kvällen. Härligt.

Det har varit en underbar helg. I fredags kväll kom min son och hans flickvän hem hit och vi fördrev fredgkvällen mest med att bara umgås.

På lördag morgon däremot så bar det av upp ur sängen i ottan för klockan nio gick bussen in till örebro och gustavsvik där vi tillbringade dagen på relaxen med bad i bubbelpool och en kall öl i handen. Det var jättefint väder ute också så en del av tiden kunde vi sitta i våra bikinis ute på deras balkong och bara lapa sol.

Efter det körde vi en repris på grekiska resturangen Hellas. Min man och jag var ju där för några veckor sen men den här gången hade vi bokat bord där. Mysigt att gå ut med sina ungdomar och mysa lite    

Sen gick vi vidare genom ett soligt örebro till Strike och där spelade vi bowling i ett par timmar. Det var jätekul men idag har man träningsvärk i benen.

När vi kom hem blandade vi oss en varsin supergod snöboll. Vanessa hade gjort egen ägglikör och den var så fruktansvärt god när man blandade den med limejouice och fruktsoda. Farligt god faktiskt!

Sen spelade vi kort till framåt natten. Ja det var en riktigt trevlig helg det här.

Kom snart hem igen för jag saknar er redan   

när ungdomarna åkt hem så tog jag och David en promenad ner till stan och köpte lite mat. Det fick bli en sallad för mig idag.

Nu när det är perfekt hänga tvätt ute väder så går också tvättmaskinen varm kan jag säga. Så det blir nog mest tvätta och softa och ta det lite lugnt ikväll som gäller.

Det känns lite konstigt att man är ledig i morgon också när det är måndag men det är ju såklart bara skönt. Har bestämt mig för att sätta klockan klockan på nio i morgon bitti så jag hinner ta en springtur på morgonen innan det blir för varmt ute. Blir det sen lika hett ute som det var idag så åker nog solstolen och bikinin och Pons thailändska kokosolja fram. Det skulle ju vara skönt att få lite solbränna redan nu.

Nej nu ska jag sätta mig sista timmen innan solen går ner här ute på altan.

Kram på er allihop

Vickan

SOL SOL SOL! Vad härligt!

Börjar inlägget idag med att lägga upp en bild på den otroligt vackra rosbukett min dotter fick av sin pojkvän när han kom hit i fredags. Jag tror det var 39 rosor i buketten. Ja man kan då verkligen inte ta miste på att han är mer än förtjust i henne ; )

När han kom hit så hade han även deras två underbara missar med sig också och de var så fruktansvärt sociala och mysiga så jag tror aldrig att jag har träffat så mysiga katter nån gång innan.

  Det här är Lillan. Hon hittade ganska snart sin favoritplats i fönstret på övervåningen men idag kom hon på att fönstret i gästrummet också var rätt bra att sitta i för då kunde man ju samtidigt titta på grannarna när de var ute i trädgården och jobbade och hade hon tur så kunde det även dyka upp nån annan misse där ute också.

Till och med min man (som INTE gillar katter i vanliga fall) föll för de här charmtrollen. Han sprang runt och jollrade med de som om de var små barn och när jag frågade vad det var för täcke som låg på golvet på övervåningen så sa han att han lagt täcket där så de kunde lägga sig där och sova mjukt . ha ha.

I fredgs kväll hade vi en skön hemmakväll i soffan framför talang och sen blev det en rätt så tidig kväll. Veckans händelser har satt sina spår och jag har känt mig mer trött än vanligt hela helgen faktiskt och sovit riktigt gott om nätterna också.

Igår kväll var jag och min man dock hem till Johanna och Stefan, ett par vänner här i Nora. De bjöd på jättegod lasagne och sen hade vi en riktigt rolig spelkväll med lite nya spel som de hade köpt. Tack så jättemycket för allt och nästa gång är det vår tur att bjuda på middag och spelkväll : )   

Annars är det idag precis en vecka sen allt hände. Vid den här tiden då hade jag precis hämtat hem min dotter. Hennes pappa och jag möttes halvvägs och vid den här tiden satt vi i bilen på väg hem till Nora. Tänk om allt som hände hade hänt då!! I bilen på väg hem!!! Nej ödet var trots allt med oss även där och såg till att omständigheterna var ultimata för att allting trots allt skulle sluta lyckligt.

Om två timmar är det exakt en vecka sen som min dotter låg livlös på golvet och jag fick uppleva för första (och jag hoppas verkligen att det blir enda och sista) gången hur det känns att göra första hjälpen fullt ut på sitt barn.

Denna händelse kommer jag att få leva med nära mig länge, det är jag alldeles övertygad om men jag känner dock harmonin nu när allting landat och jag ser på min dotter att nu mår hon bra.

Dock har hon gått ner 7 kg så nu är hon helt plötsligt smal som en sticka. Hon har fortfarande ont i operationssåret men vi har bytt förband två gånger och det ser fint ut iallafall. Jag tror hon vill lite för mycket också och då anstränger hon sig och sen får hon ont.

I morgon ska hon gå till skolan iallafall. Hon har en kompis som kör bil och hon har lovat att hämta henne i veckan och sen ska hon få åka med en annan kompis hem om dagarna. Jag hoppas att det kommer att gå bra. I värsta fall så får hon gå ner till skolsyster och lägga sig en stund där nere.

Hennes mobil har ju tyvärr gått sönder nu också men jag har lovat henne att köpa henne en ny så fort hon piggnar på sig och kan vara med och titta ut en passande.

Den här vackra buketten fick hon av sin bror och hans sambo. Den var också fruktansvärt fin.

och ett jättefint litet kort och en sten till som det stog krya på dig på.

Ja hon är värd alla fina presenter som går att få min tappra dotter.

Nej nu ska jag ta en kopp kaffe och invänta big brother som det nu nog var ett par veckor sen jag såg. i morgon väntar ny arbetsdag och sen har jag lovat mig själv att komma igång med träningen igen nu i veckan. Jag längtar lite faktiskt så det ska nog gå bra.

Vickan

Alldeles strax snart fyra dygn sen det hände. Kan inte fatta att allt gått så bra. Att du är hemma igen som om ingenting hänt. Jo jag vet att du har ont i såret. Jag vet att du inte kommer speciellt långa sträckor på dina kryckor men det är ju ett rent under att du repat dig så fort efter allt som hänt.

Jag var tveksam när jag tog hem dig igår ska du veta. Jag tänkte i mitt stilla sinne att "hur ska det här gå" när jag körde rullstolen genom den långa korridor rakan ner till entré L.  Men jag vet ju hur envis du är och jag förstår hur du tappert kämpade för att ta dig ut till dagrummet och hämta din kräm, att sätta på dig kläderna på egen hand. Allt för att visa doktorn att du var redo att åka hem fast så kanske inte riktigt var fallet.

Men du ville verkligen hem! Så det var bara att ta ett djupt andetag, packa ihop dotter och grejer och ta med henne hem och det gick ju bra.

Väl nere på apoteket fick jag med mig smärtstillande och sprutor för flera hundra. Efter alla nålstick så är hon inte ens spruträdd längre så någe gott med det onda som man brukar säga.

Idag har jag jobbat. Det kändes konstigt att knalla in på jobbet som om ingenting hade hänt bara dygn senare. Samtidigt som jag ville jobba, ville skingra tankarna och göra och säga saker som jag gör och säger varje dag. Samtidigt kände jag mig som en bov om natten när jag smög i väg i morse.

Jag ville inte lämna dig. Jag vill aldrig mer lämna dig! Jag är rädd för att någonting ska hända dig om jag lämnar dig! Önskar att jag var en kängurumamma. Då hade jag kunnat bära med dig på magen om dagarna : )

Fast jag tror å andra sidan inte att du skulle ha uppskattat det. Men det var med tunga steg jag satte mig i bilen och åkte till jobbet. Än en gång kände jag mig som en dålig mamma som prioriterade jobbet istället för dig. Men vad skulle jag göra. Du är 19 år och sjukkassans regler än såna att när man är 19 år så är man vuxen och då får tyvärr inte mamsen stanna hemma. Jag vet att du inte förebrår mig för det och jag vet att du och pappa hade en jättefin eftermiddag tillsammans och dessförinnan så fick du och David rå om varandra litegrand. Men ändå så kändes det "ont i hjärtat" När jag tittade in i sovrummet och såg dig sovandes så sött i sängen när jag skamset låste igen dörren och med tunga steg gick till jobbet tre och ett halvt dygn efter att jag varit på väg att förlora dig.

Jag vill inte att du ska flytta nu : ( Önskar att vi var siamesiska tvillingar så du inte kunde flytta iväg utan mig. Fast jag tror inte Johannes skulle uppskatta att mamma flyttade in i lägenheten tillsammans med er. Ha ha.

Hur som helst. Det här scenariet har fått mig att bli mer rädd om livet och att aldrig ta varandra för givet. Varje gång man träffas kan vara den sista så varje minut och varje sekund gäller det att ta vara på.

Nu kommer Carolines pojkvän i morgon. Han har också självklart varit jätteorolig och på ett sätt så är det nästan värre att sitta livrädd 12 mil bort och bara vänta vid en tyst telefon än att vara mitt i alltihop. Men nu kan de snart kramas och se framåt i livet igen och se framåt att bli sambos och skapa sig en framtid ihop.

Johannes tar med sig missarna hit i morgon också så äntligen får jag träffa de sm godingarna Missan och Lillan. Min man är mindre förtjust i missarna men han kommer att vara såld på de när han träffat de. Det är jag säker på : )

   På Lördag är vi dessutom nu hembjudna till ett par vänner till oss här i Nora på en bit mat och spela lite spel. Det har vi med glädje tackat ja till. Det ska bli kul att pusta ut och göra något kul. Caroline har ju sin pojkvän här då och om något mot förmodan skulle hända så är vi ju bara minuter bort.

Helgen efter är det påsk och då kommer min son och min svärdotter hem. Det ska bli jätteskönt att träffa de också. Efter allt det här så har jag blivit så sårbar och fick jag välja så skulle jag helst ha mina barn hos mig hela tiden.

Så jag ser verkligen fram emot den här helgen med min dotter och nästa helg med min son.

Livet har återvänt och jag är så tacksam!!!

Nu kan vi åter igen se fram emot en student då du får vara med och sjunga...."Åh den ljusnande framtid är vår!!!"

Undrar om nån kan förstå hur lycklig jag är nu!

Kram och godnatt.

Hittade den här bilden hos en bloggkompis och tyckte att den passade bra i mitt blogginlägg idag.

Nu har jag hämtat hem min dotter. Hon ligger just nu i soffan här hemma och mår gott. Hon har visserligen väldigt ont i operationssåret så hon hoppar runt som halta Lotta på kryckor till ställen som hon måste besöka som typ toaletten.

Resterande tid har hon parkerat sig i soffan med tv och dator till hands. Skönt att allting verkar på att bli som vanligt igen. Hon har visserligen lite feber efter operationen också men det var normalt sa doktorn.

Nu har jag varit på apoteket och hämtat ut värktabletter och fragminsprutor åt henne som hon ska ta till natten i några dagar till.

Det känns helt otroligt hur fort allting vänt. Om två timmar är det precis tre dygn sen allting hände. Nu är hon opererad och hemma och allting är bra. I allafall precis så bra som man kan förvänta sig efter en operation. Det kommer att ta tid innan minnebilderna från den ödesdigra kvällen bleknar. Det kommer att ta tid innan jag kan möta en ambulans med sirenerna på utan att få en klump i magen.

Det kommer att ta tid innan jag kan memorera utan att börja gråta.

Allt kommer att ta tid men allt får också ha sin tid. Huvudsaken är att hon är hemma nu och att hon äntligen blev tagen på allvar och fick hjälp.

så många gånger som hon nu har sökt hjälp, haft ont, undersökningr har gjorts men ingenting hittats.

För ungefär ett år sen så hände något liknande, som en förkänning av detta scenarium. Då fick hon också magkramp. Jag var inte hemma vid det tillfället. Jag var hos en väninna i Västerås. Då upplevde hon att det var den värsta magkramp hon fått och hon fick även då morfin mot smärtorna och då gav det med sig. Hon var då sjutton år gammal (nästan 18) och då skickade man hem henne på natten utan att meddela mig.

På måndagen när jag ringde och ifrågasatte det så fick jag prata med en snäsig läkare på kirurgen som sa att när han läste journalanteckningen så stog det att hon hade varit så ofrivillig att svara på frågor och betett sig så märkligt att man misstänkt att det var något psykiskt.

Hon har aldrig haft några psykiska problem tidigare så jag tyckte det var märkligt att detta skulle ha uppstått helt plötsligt. Nu kan jag förstå att hon inte ville svara på frågor osv.

Jag förstår att hon hade fruktansvärt ont även då och då fanns ingen mamma där som kunde hennes sjukdomshistoria. Då fick hon ligga där ensam och rädd med en smärta utöver det vanliga. Inte undra på att hon inte ville svara på frågor. Dumskalle till läkare tänkte jag!

Hur som helst, sen fick vi en tid till kirurgen. Jag hade laddat för detta möte. Hade blåst upp mig till värsta lejonhonan beredd att försvara mitt barn till 100 %. Men då fick vi träffa en jättegullig läkare som tog oss på allvar och skickade henne på olika undersökningar. Man kunde inte heller då se de där sammanväxtningarna på röntgen men man kunde se en försvagad bukhinna. Då en "onödig öppning" kunde förorsaka fler smmanväxtningar så beslöt vi oss för att avakta. Dumt tänkt så här i efterhand eftersom hon även då ömmade på stället när han klämde där.

Sen dess har allt varit relativt lungt fram till nu. Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna att operationen blev gjord för även denna gång så visade undersökning och prover ingenting. Inte ens kontraströntgen visade någonting. Men likförbannat när man öppnade buken så fanns det sammanväxtningar där.

Slutet gott, allting gott som man brukar säga. Nu ska jag ta en tur ner till affären och handla lite av det jag glömde tidigare idag och sen ska jag laga lite mat.

Imorgon ska jag faktiskt jobba. Jag har fått tagit semester de här dagarna och jag kan ju knappast säga att jag legat och glassat mig på semestern!

Min kompanjon har fått jobba för två så nu är det dax att bjussa igen. Min man är hemma med Caroline på förmiddagen i morgon och när han åker till jobbet så kommer hennes pappa hit och är med henne några timmar innan jag kommer hem. På fredagen sen så ska hon nog klara sig själv i några timmar tror jag.

På ett sätt ska det bli skönt att få komma till jobbet och skingra tankarna lite även om jag är medveten om att det kommer att uppstå många frågor från arbetskamraterna som naturligtvis också varit oroliga.

Kram på er allihop och tack för allt ert stöd under de här dagarna. Det har hjälpt mig otroligt mycket.

Vickan

Nu törs jag tro igen, hoppas igen och känna mig tacksam. Tacksam till högre makter att vi fick fortsätta att vara en hel familj igen. Den här gamla bilden på våra döttrar Caroline och Emelie utstrålar all den kärlek och all den tacksamhet jag känner idag. Inget mer ont får nu hända barnen igen. Ingenting betyder så mycket för oss som ni barn. Det hoppas jag att ni förstår.

Idag har varit en BRA DAG. Jag har tillbringat eftermiddagen hos min dotter på sjukhuset och jag överväldigades av sån kärlek när jag såg henne idag så den känslan är obeskrivlig. Hon låg där i sängen som en ängel. Lugn och skön stämning och med det lockiga ostyriga håret som flöt ut över kudden. Jag vet att hon avskyr sitt självlockiga hår och därför plattar hon det varje dag men jag tycker det är vackert. Hon hade visserligen ont efter operationen vilket ju inte är så konstigt så jag bara log mot henne när hon sa att hon hade ont. Jag såg att den här smärtan var en självklar och normal smärta till skillnad från den smärta hon haft tidigare. Dessutom ringde hon bara på klockan så fick hon lite smärtstillande i venflonen och sen var allt bra igen. Hennes ansiktsuttryck såg lugnt och samlat ut. Ja det här var min Caroline som låg där och jag drog en djup och tacksam suck , jag log och tänkte "tack gud för att du hörde allas våra böner" Nu kommer allting att bli bra. Allting kommer att bli bra nu. Det vet jag.

Tänk att sammanväxtningar i en buk kan göra så fruktansvärt ont. Jag har aldrig sett en människa ha så ont nån gång. Att stå där bredvid maktlös och inte kunna göra nånting alls.  Det var det mest fruktansvärda jag varit med om.

Men de där minutrarna hemma innan ambulanden kom...jag ryser bara jag tänker på det. Jag mår illa bara jag tänker på det. Nej det var det värsta jag nånsin varit med om i hela mitt liv. Men nu är det över. Jag måste nästan nypa mig själv i armen för att checka så att det är sant. Men jag tror faktiskt att det är sant. Nu ska hon nog bli frisk.

Doktorn var in och klämde på buken och visst hade hon nu ont i hela buken efter att de öppnat den men just det där ömma stället som hon haft ont vid tidigare det var som bortblåst och kramperna var också borta. Dosen morfin var mer normaldoserad än doserad för en narkoman.

Jag kan inte sluta pussa och krama på henne. Tänk att hon överlevde denna fruktansvärda pärs.

Jag frågade henne hur mycket hon själv minns. Men minnena är bara fragment då hon tappade medvetandet hela tiden. Hon hade inte ens förstått att ambulansmännen var här i köket och satte nål. Hon har inga minnen av ambulansfärden. På sjukhuset sen har hon svaga fragmentbider av det som hände och de gånger hon vaknade upp så var hon helt säker på att hon skulle dö. Det förstår jag. Det var hon inte ensam om att tro.

Idag sa hon "stackars dig och pappa. Ni höll på att förlora mig två gånger".

"Stackars oss??? " sa jag. Det är knappast mest synd om oss. Din smärttröskel måste vara superhög. Kan inte sluta tänka på hur i allsin dar man tar sig igenom en sån ihållande smärta, bara minuter emellan som bäst och varje kramp så stark att du tuppar av trots morfin i blodet. Hu då! Nej jag beundrar din styrka Caroline. Styrkan att kämpa när det verkligen behövs.

Ja det är sant, vi höll på att förlora dig som bäbis också. Jag minns fortfarande mardrömsfärden från Avesta in till Uppsala. När vi kom fram så sa de "varför tog ni inte ambulans?" Två månader gammal och på självaste midsommaraftonen blev du akut opererad och fick en tillfällig stomi under några månader.

Det var hemskt. Minnena har mattats av men jag kan fortfarande beskriva känslorna jag hade då. Rädslan av att förlora dig. Då läkaren sa att det var tur att vi åkte (vi åkte på måfå för en dum jäkla läkare på ett annat lasarett hade fått för sig att det inte var akut och sa att vi skulle vänta på att bli kallade då remissen var på väg) När vi sen kom till Uppsala så var remissen inte ens skickad. Att den doktorn fick en varning behöver jag väl inte ens säga.

Men att mäta den händelsen med det som hände häromdagen, nej det går inte. Ingenting går att mäta med det som hände häromdagen.

Nu ska jag göra mig en stor kopp kaffe. Sätta mig tillrätta och pusta ut för nu vet jag att Caroline mår bra och hon är i tryggt förvar och förmodligen så sover hon riktigt gott nu. Hon sov i över en timme när jag var där idag och när jag gick så blinkade ögonlocken godnat igen.

Hon utstrålade ett sånt lugnt där hon låg och sov så hon snarkade emellanåt. De spända venerna på halsen var borta, rynkan i pannan var borta. Jag satt länge och bara tittade på henne älskvärt och tänkte "Min vackra tös. Vad hade jag gjort utan dig. Att kärleken till sitt barn kan vara så starkt. Jag tror inte att det finns någon starkare kärlek än den.

JAG ÄLSKAR ER! MER ÄN VAD NI NÅNSIN KOMMER ATT FÖRSTÅ!

Sov gott med er allihop. För det tänker jag göra.

Godnatt.