Hej svejs allihopa!

Den här veckan har varit smått kaotisk skulle man kunna säga så därför har bloggen fått vila trots att lusten att skriva har funnits där till 100 %. men en så är det när man är tvungen att prioritera och som jag sagt tidigare så är ju träningen prioriterad näst efter jobbet.

Fast den här veckan har även träningen fått stryka lite på foten på grund av lite tyngre arbetsbörda än vanligt. Men "that´s life". Nästa vecka ser bättre ut.

Jag har jobbat sent både måndag och onsdag denna vecka. I måndags hade jag avslutningsgång med en av mina underbara föräldragrupper och det är lika sorgligt varje gång när man ska avsluta en grupp för då vet man att de små liven blivit så stora att de kommer att hälsa på mer och mer sällan på bvc. Men så är ju också livet. Allt har sin tid som man säger.

I onsdags hade jag och min kollega första gången på vår ICDP kurs. ICDP står för international child Development programme. Programmet är ett redskap för hur man vägleder sina barn genom livet i positiv anda och med en empatibaserande värdegrund kan man säga. Vi har redan gått grundutbildningen och blev ordentligt bitna kan jag säga så vi har använt oss av en hel del ICDP i vår vardag på BVC också men nu går vi en fortsättningsutbilning i att själva kunna utbilda föräldrar.

Och i onsdags hade vi vår första pilotgrupp.(vår hemläxa) Vi kom på oss själva att vara lite nervösa inför uppdraget. Det var en märklig  känsla då man håller i föräldragrupper så gott som varje vecka och har så gjort i nu snart sex år och så känner man nervös för att ha en grupp föräldrar!!!! Men wow vilket lyft den där första gången blev. Trots att datorn strulade, trots att programmet inte följdes riktigt enligt schemaplanering. Resultatet blev nästan 100% känns det som och jag ser redan fram emot nästa gång. Naturligtvis så har vi alla goa föräldrar i den handplockade gruppen att tacka för resultatet för det var ju halva grejen att få ihop såna sjukt engagerade föräldrar.

Nog om detta. I tisdags var det dock dax igen för

  träning.

Jag kan inte säga att jag var sjukt taggad. Eftersom veckan kändes rätt späckad så kändes det extra tungt att gå till gymet efter arbetstid och komma hem ännu en sen kväll. Inte kändes det bättre när hela omklädningsrummet myllrade av simskolebarn i alla möjliga åldrar och jag måste medge att jag drog en djup suck när jag tittade ner i gymet på väg nerför trappen och såg att alla springband var upptagna. Men jag lyckades hitta ett ledigt band. I med musiken i öronen och sen bara köra på. De första 10 minutrarna kändes tunga men efter det så kom lusten och kämparglöden tillbaks och efter 30 minuter så hade jag lyckats att ta mig igenom dagens pass. Sen fick jag slåss om platsen i dusharna men det är sånt man får ta om man gillar att träna på ett badhus. Jag tycker ju samtidigt att det är väldigt kul att träffa på alla barn och föräldrar där som jag känner igen. Men jag måste ju medge att det är lugnare och mer avspänt på mornarna när man slipper slåss om dush, toalett, speglar och hårblås uttag ; )

Så torsdags passet gillades mer. Jag hade ju bestämt mig för att komma isäng tidigare om kvällarna den här veckan och framför allt onsdagskvällarna då jag kliver upp tjugo i sex på torsdagen. Men det lyckades jag ju inte med kan jag säga. Det blev inte lika sent som förra veckan och jag vägrade stressa mig igenom passet den här dagen. Det fick bli lite kortare uppvärmning och ingen bastu och ingen stretching men annars så hann jag nästan hela styrkepasset och intervallträningen på bandet i 30 minuter också. Men även den här morgonen gick passet trögt. Jag kände mig trött och inte alls på topp. Jag fick tokpeppa mig själv för att orka med passet.

Igår blev det ett zumbapass också men inte ens det fick jag en kick av och det hör inte till vanligheterna ska ni veta för zumba är så jäkla kul.

Ja vi får se vad vikt och mått ger för resultat i morgon. Jag känner att jag absolut inte gett allt när det gäller träning den här veckan. Kosten har gått skapligt bra. Jag har skött mig galant när det gäller att hålla sig från godsaker och jag har inte tagit om på tallriken men det har blivit lite för mycket pasta, pannkaksrätter osv den här veckan. Tur att Lina kommer med matkassen nästa vecka så det blir lite ordning på torpet : )

Dessutom har det vissa dagar blivit mer frukt än dagsransonen genom de sena kvällarna på jobbet. Jag har tjuvvägt mig och det ser inte så bra ut kan jag meddela men det är ju framförallt måtten som räknas så om de är ok så är jag nöjd med resultatet och vandrar vidare på den väg jag påbörjat. Om däremot måtten också gått åt fel håll, ja då får jag modifiera lite nästa vecka. Vi får se. Vi tjejer har ju den där förbannade menstrautions cykeln som ställer till det lite för oss också då vi samlar på oss vätska så egentligen ska man inte se det som ett bakslag som en pappa på BVC sa till mig. Han sa att "väga sig för man en gång i månaden och inte en gång i veckan och defenetivt om man är tjej" Han är PT till yrket så han vet väl vad han pratar om antar jag    -

Hur som helst. Vi får se vad resultatet blir i slutänden. Det blir iallafall inga större förändringar i kosten i så fall eftersom jag tycker att jag sköter mig rätt bra redan nu.

I morgon ska vi åka hem till våra föräldrar och fira födelsedagar. Jag har oroat mig lite för det för det är så himla jobbigt att upprepa nej,nej nej hela tiden när de ska bjuda på sitt fikabröd men nu ska vi äta hos min mans föräldrar och mat äter jag ju och då kan jag ju bara fördela maten som jag vill på min tallrik och låta bli det som är onyttigt. Kaffe på maten. Jatack men ingen efterätt tack.

Sen hem till min mamma och fika och där har jag redan förberett med ingen tårta, inget kaffebröd men gärna fruktsallad och lite grädde till kaffet. (grädden är onyttig, jag vet men då kan man ju ta en liten klick bara och mer fruktsallad)

Sen ska vi hem till min son och kolla på nya lägenheten och det ska bli skitkul. Han lever själv ett nyttigt liv så där vet man att man får det man vill ha. Ha ha.

Idag var jag hem till min vän Pon och fick underbart skön thaimassage också. Hennes behandling stretchar verkligen hela kroppen. Hon har varit i Thailand i en månad nu så jag har verkligen saknat både henne och hennes massage.

Snart fyller hon 50 år så nu är jag och min man bjudna på 50 års kalas med alla hennes thaiväninnor. Jag har förstått att det är jordens fest när de har fest med mycket sång, musik och dans ...och vin ha ha. Ja det blir nog en fest att minnas kan jag tänka mig. Jag kanske får träna lite innan ; ) ha ha.

Avslutar det här inlägget med en bild på min underbara dotter Caroline. Visst är hon fin min tös : ) Hon är verkligen värd all lycka man kan få känns det som. Hon har kämpat så för att komma dit hon är idag och har haft så mycket tungt med sig i bagaget och inte har det varit lätt för henne på den slingriga vägen fram heller men de två bitarna som  höjt hennes motivation bäst det är nog kärleken och träningen och jobbet som hon älskar.

Men hennes maghistoria verkar dra ut på tiden att bli av med. Hon står ju saom sagt var på nån väntelista nu att få komma till mag och tarm avdelning men det verkar då banne mig inte som att hon räknas som något akut fall heller. Nu har iallafall tre månader gått sen remiss skrevs så nu träder ju garantin in. Garantin att få välja sjukhus om inte länet kan erbjuda tid så på måndag är det jag som sätter ner foten igen för vilken gång i ordningen. Nu vill jag ha en tid i telefonen alternativt att de skickar henne vidare till Uppsala.

I natt åkte hon in igen. Hon börjar bli känd bland ambulanspersonalen nu. Nu lovade läkaren att han också skulle trycka på om att skynda på remissen och det känns ju bra men jag tänker ändå ringa på måndag. Det är en märklig känsla när man börjar tänka in samtal från pojkvännen att ambulansen är på väg som nåt normalt, nåt som liksom bara sker med jämna mellanrum.

Jag bara håller tummarna nu att du snart ska få komma in, att de snart ska hitta felet och att du som 20 åring i April kan få påbörja ditt nya liv på riktigt.

Håll ut Caroline!!

Nu blir det godnattvalsen i säng.

Kram Vickan