Flera veckors semester från bloggen har jag haft nu men nu är jag tillbaka. Har egentligen massor att berätta men hinner inte med att berätta om allt i just det här blogginlägget. Men det känns iallafall helt rätt att starta detta blogginlägg med den norska flaggan. Man kan fortfarande inte fatta att det är sant att en ensam galning med sjuka ideér som han smidit under nio års tid har massakerat en sån stor del av det norska folket. Oskyldiga barn och ungdomar de flesta av offren. Nej det är verkligen så sjukt att man måste nypa sig i armen för att fatta att det faktiskt är sant.

Nu efteråt så sitter han i en bil på väg mot sin dom och ler och undrar hur många han dödade med ett leende på läpparna. Den psykiatriska undersökningen kommer säkert att visa att han inte är en förvirrad galning utan snarare en tyvärr sjukt smart och beräknande galning som inte hastar på. Han planerade i detalj hur allt skulle gå tillväga och lät inga fall luckor hindra hans framfart. Frågan är nu bara. HUR FAN GICK DET TILL?????????

Det enda jag vet just nu är att denna "fyr" hursomhelst inte bara har släckt en massa liv. Han ler in i kameran nu men han kommer snart att bli förvissad om att han även har släckt sitt eget liv i sinom tid. OM han ens överlever fängelsetiden så kommer han aldrig att överleva därute sen, det är alltför många människor som hatar honom men ska jag gissa så kommer han att vara ett hatobjekt även där inne i fängelset. Så jag säger bara "good luck! Du har förstört ditt liv. Mördare!

Nog om detta. Vad har hänt annars. Jo jag har börjat att jobba igen efter fyra veckors semester. Upptäckte när jag kom till jobbet att jag faktiskt saknat er alla goa föräldrar och barn och det kändes väldigt skönt att komma in i rutiner igen och slippa vakna varje morgon med en hiskelig önskan om att solen MÅSTE skina och besvikelsen när man tittade ut och såg en molnig himmel. Men nu ser jag faktiskt fram emot en långledig helg efter snart två veckors jobb.

I helgen var vi hembjudna till våra goa vänner som vi inte träffat på flera månader nu. Det blev några kortvändor också och den här gången åkte vi faktiskt hem med en riktigt fin vinst  : )

Björn hade skaffat sig en liten vän.

 Hulda hette hon och hon var sjukt söt alltså. Hon betedde sig verkligen som en hund. Hon sprallade runt och blev helt tossig när man kom och när Björn busade med henne så sprang hon runt och gjorde små glädjeskutt och piruetter med bakdelen. Jag skrattade så jag höll på att dö.

 Jag blev kär i henne på en sekund kan jag säga!!!

Nej nu ska jag kika runt lite på mina vänners bloggar för där har jag inte heller varit ut på 100 år känns det nu.

För övrigt så blir det att ta tag i livet igen, inte bara fundera över kostvanorna utan ta tag i de också. Börja träna igen (en kort paus blev en halvlång paus. Inte bra). Till helgen sen så blir det att ratta iväg till goa vännen Pon också tänkte jag och njuta lite av hennes härliga massage.

Ses snart!

Vickan