SOL SOL SOL! Vad härligt!

Börjar inlägget idag med att lägga upp en bild på den otroligt vackra rosbukett min dotter fick av sin pojkvän när han kom hit i fredags. Jag tror det var 39 rosor i buketten. Ja man kan då verkligen inte ta miste på att han är mer än förtjust i henne ; )

När han kom hit så hade han även deras två underbara missar med sig också och de var så fruktansvärt sociala och mysiga så jag tror aldrig att jag har träffat så mysiga katter nån gång innan.

  Det här är Lillan. Hon hittade ganska snart sin favoritplats i fönstret på övervåningen men idag kom hon på att fönstret i gästrummet också var rätt bra att sitta i för då kunde man ju samtidigt titta på grannarna när de var ute i trädgården och jobbade och hade hon tur så kunde det även dyka upp nån annan misse där ute också.

Till och med min man (som INTE gillar katter i vanliga fall) föll för de här charmtrollen. Han sprang runt och jollrade med de som om de var små barn och när jag frågade vad det var för täcke som låg på golvet på övervåningen så sa han att han lagt täcket där så de kunde lägga sig där och sova mjukt . ha ha.

I fredgs kväll hade vi en skön hemmakväll i soffan framför talang och sen blev det en rätt så tidig kväll. Veckans händelser har satt sina spår och jag har känt mig mer trött än vanligt hela helgen faktiskt och sovit riktigt gott om nätterna också.

Igår kväll var jag och min man dock hem till Johanna och Stefan, ett par vänner här i Nora. De bjöd på jättegod lasagne och sen hade vi en riktigt rolig spelkväll med lite nya spel som de hade köpt. Tack så jättemycket för allt och nästa gång är det vår tur att bjuda på middag och spelkväll : )   

Annars är det idag precis en vecka sen allt hände. Vid den här tiden då hade jag precis hämtat hem min dotter. Hennes pappa och jag möttes halvvägs och vid den här tiden satt vi i bilen på väg hem till Nora. Tänk om allt som hände hade hänt då!! I bilen på väg hem!!! Nej ödet var trots allt med oss även där och såg till att omständigheterna var ultimata för att allting trots allt skulle sluta lyckligt.

Om två timmar är det exakt en vecka sen som min dotter låg livlös på golvet och jag fick uppleva för första (och jag hoppas verkligen att det blir enda och sista) gången hur det känns att göra första hjälpen fullt ut på sitt barn.

Denna händelse kommer jag att få leva med nära mig länge, det är jag alldeles övertygad om men jag känner dock harmonin nu när allting landat och jag ser på min dotter att nu mår hon bra.

Dock har hon gått ner 7 kg så nu är hon helt plötsligt smal som en sticka. Hon har fortfarande ont i operationssåret men vi har bytt förband två gånger och det ser fint ut iallafall. Jag tror hon vill lite för mycket också och då anstränger hon sig och sen får hon ont.

I morgon ska hon gå till skolan iallafall. Hon har en kompis som kör bil och hon har lovat att hämta henne i veckan och sen ska hon få åka med en annan kompis hem om dagarna. Jag hoppas att det kommer att gå bra. I värsta fall så får hon gå ner till skolsyster och lägga sig en stund där nere.

Hennes mobil har ju tyvärr gått sönder nu också men jag har lovat henne att köpa henne en ny så fort hon piggnar på sig och kan vara med och titta ut en passande.

Den här vackra buketten fick hon av sin bror och hans sambo. Den var också fruktansvärt fin.

och ett jättefint litet kort och en sten till som det stog krya på dig på.

Ja hon är värd alla fina presenter som går att få min tappra dotter.

Nej nu ska jag ta en kopp kaffe och invänta big brother som det nu nog var ett par veckor sen jag såg. i morgon väntar ny arbetsdag och sen har jag lovat mig själv att komma igång med träningen igen nu i veckan. Jag längtar lite faktiskt så det ska nog gå bra.

Vickan