annehlie

Direktlänk till inlägg 14 april 2011

Lyckan kommer lyckan går. Men här och nu är den bara vår!

Av Annehlie Eriksson - 14 april 2011 20:21

 

Alldeles strax snart fyra dygn sen det hände. Kan inte fatta att allt gått så bra. Att du är hemma igen som om ingenting hänt. Jo jag vet att du har ont i såret. Jag vet att du inte kommer speciellt långa sträckor på dina kryckor men det är ju ett rent under att du repat dig så fort efter allt som hänt.


Jag var tveksam när jag tog hem dig igår ska du veta. Jag tänkte i mitt stilla sinne att "hur ska det här gå" när jag körde rullstolen genom den långa korridor rakan ner till entré L.  Men jag vet ju hur envis du är och jag förstår hur du tappert kämpade för att ta dig ut till dagrummet och hämta din kräm, att sätta på dig kläderna på egen hand. Allt för att visa doktorn att du var redo att åka hem fast så kanske inte riktigt var fallet.

Men du ville verkligen hem! Så det var bara att ta ett djupt andetag, packa ihop dotter och grejer och ta med henne hem och det gick ju bra.

Väl nere på apoteket fick jag med mig smärtstillande och sprutor för flera hundra. Efter alla nålstick så är hon inte ens spruträdd längre så någe gott med det onda som man brukar säga.

 

 


Idag har jag jobbat. Det kändes konstigt att knalla in på jobbet som om ingenting hade hänt bara dygn senare. Samtidigt som jag ville jobba, ville skingra tankarna och göra och säga saker som jag gör och säger varje dag. Samtidigt kände jag mig som en bov om natten när jag smög i väg i morse.

Jag ville inte lämna dig. Jag vill aldrig mer lämna dig! Jag är rädd för att någonting ska hända dig om jag lämnar dig! Önskar att jag var en kängurumamma. Då hade jag kunnat bära med dig på magen om dagarna : )

Fast jag tror å andra sidan inte att du skulle ha uppskattat det. Men det var med tunga steg jag satte mig i bilen och åkte till jobbet. Än en gång kände jag mig som en dålig mamma som prioriterade jobbet istället för dig. Men vad skulle jag göra. Du är 19 år och sjukkassans regler än såna att när man är 19 år så är man vuxen och då får tyvärr inte mamsen stanna hemma. Jag vet att du inte förebrår mig för det och jag vet att du och pappa hade en jättefin eftermiddag tillsammans och dessförinnan så fick du och David rå om varandra litegrand. Men ändå så kändes det "ont i hjärtat" När jag tittade in i sovrummet och såg dig sovandes så sött i sängen när jag skamset låste igen dörren och med tunga steg gick till jobbet tre och ett halvt dygn efter att jag varit på väg att förlora dig.

 

Jag vill inte att du ska flytta nu : ( Önskar att vi var siamesiska tvillingar så du inte kunde flytta iväg utan mig. Fast jag tror inte Johannes skulle uppskatta att mamma flyttade in i lägenheten tillsammans med er. Ha ha.


Hur som helst. Det här scenariet har fått mig att bli mer rädd om livet och att aldrig ta varandra för givet. Varje gång man träffas kan vara den sista så varje minut och varje sekund gäller det att ta vara på.


Nu kommer Carolines pojkvän i morgon. Han har också självklart varit jätteorolig och på ett sätt så är det nästan värre att sitta livrädd 12 mil bort och bara vänta vid en tyst telefon än att vara mitt i alltihop. Men nu kan de snart kramas och se framåt i livet igen och se framåt att bli sambos och skapa sig en framtid ihop.

Johannes tar med sig missarna hit i morgon också så äntligen får jag träffa de sm godingarna Missan och Lillan. Min man är mindre förtjust i missarna men han kommer att vara såld på de när han träffat de. Det är jag säker på : )

   På Lördag är vi dessutom nu hembjudna till ett par vänner till oss här i Nora på en bit mat och spela lite spel. Det har vi med glädje tackat ja till. Det ska bli kul att pusta ut och göra något kul. Caroline har ju sin pojkvän här då och om något mot förmodan skulle hända så är vi ju bara minuter bort.


Helgen efter är det påsk och då kommer min son och min svärdotter hem. Det ska bli jätteskönt att träffa de också. Efter allt det här så har jag blivit så sårbar och fick jag välja så skulle jag helst ha mina barn hos mig hela tiden.

Så jag ser verkligen fram emot den här helgen med min dotter och nästa helg med min son.


Livet har återvänt och jag är så tacksam!!!

 

Nu kan vi åter igen se fram emot en student då du får vara med och sjunga...."Åh den ljusnande framtid är vår!!!"

 

 

Undrar om nån kan förstå hur lycklig jag är nu!


Kram och godnatt.

 


 
ANNONS
 
Margit

Margit

15 april 2011 00:53

Läste tidigare i din kommentar i min blogg..att nåt fruktansvärt hänt..din dotter..Men jag kom inte in i din blogg..via min länk..MEN NU i nattså gick jag in i nån annnans blogg på din länk..och NU har jag kommit in och läst och läst..och sett detta frutansvärda...ni varit med om!!! Jag säger som du. Tack GODE GUD, att hon lever"!!! Och att allt gick bra..till slut!!! Och jag kan förstå att det var en fruktansvärd situation..för er och att du han tänka mÅNGA tankar....och en känsla av att det inte skulle gå vägen...
MEN så skönt att de hittad e"felet"...och att hon nu opererats och är på väg tillbaka...och piggnar till för varje dag. Men det måste ha verit en riktig pers!!! Både för henne..och för dig och din David!!!
Man atr ofta allting för givet..och rknar inte med att nåt dyligt ska drabba...
Tänekr på dig...er och suckar till GUD..att hon skall få bli helt frisk igen!!!
Varma KRAMAR från mej!!!!!

http://margitholm.blogg.se

Annehlie Eriksson

16 april 2011 12:56

Ja nu känns det som att man landat efter allt tumult och nu kan jag till och med prata om det utan att börja gråta. Men nu kommer en massa andra tankar istället. Ska försöka att skriva ner de nya tankarna som uppkommit på bloggen sen. Men allting är bra med min dotter nu. Sex dagar efter att allting hände är hon nyopererad och nu har hon tagit sina första stapplande steg utanför dörren och pojkvännen har tagit med henne ner till fiket här i stan. Otroligt!

 
Aurora

Aurora

15 april 2011 18:24

Tack och lov att allt gick bra. kram

http://aurorasliv.blogspot.com

 
anniepiie

anniepiie

15 april 2011 21:21

Heej! :) härligt att du är frisk, jag har bara lite rethosta kvar! :) SV: Nämen tack så jättemkt! :) haha nää, kommer nog aldrig klippa mig kort! NU är svaret på veckans kändis uppe så kika in och se om du blev länkad! ;) Kramar

http://anniepiie.blogg.se

 
Emma Damm Drawings

Emma Damm Drawings

16 april 2011 15:26

Sv: Men gud vad hemskt! Men vad bra att det har ordnat till sig i alla fall. Man ska verkligen uppskatta varandra och ta hand om varandra för man vet aldrig om det händer något!
Ha en superfin helg.

KRAMAR

http://emmadamm.blogg.se

 
Gilla

Gilla

16 april 2011 19:54

Åh, så skönt att hon har kommit hem igen och mår bättre. Jag kände SÅ med er alla. vi får ju bara hoppas att det bara blir bättre och bättre nu.

Svar: Jag var faktiskt inte färdig med min blogg. Jag förstår inte vad som hände att den blev utlagd. Jag gjorde det i alla fall inte. Nu har jag skrivit färdigt den och det finns bilder också om du är nyfiken.

Kram/Gilla

http://trebgilla.blogspot.com

Annehlie Eriksson

17 april 2011 19:49

Nu är allting under kontroll iallafall så det känns bra. Ha ha ja du ibland lever bloggar sitt eget liv. Jag var iallafall in och läste då även slutet på ditt inlägg : ) kram.

 
anniepiie

anniepiie

16 april 2011 21:37

God kväll! :) SV: jaa, det känns väldigt bra! :) Syrran har skolan precis brevid oxå! ;) hihi Nämen gud vad är det jag hör, tänker på olyckan jag var med om innan jul när jag hör detta. Var oxå nära att mista livet.... Så kan tänka mig hur tankarna går, mina föräldrar ville helst att jag skulle sitta i mitt rum på en fluffig kudde och aldrig släppa ut mig skämt och sido för de är ju mer rädda om mig nu eller vad man ska säga. hehe Förstår med andra ord att du är mer tacksam nu efter vad som har hänt, ska läsa när jag har mer tid som sagt! Många kramar till dig! ♥

http://anniepiie.blogg.se

Annehlie Eriksson

17 april 2011 19:47

ja när såna här saker händer så blir allt så tydligt. Man måste ta väl hand om varandra så länge man lever för man vet aldrig när dagen är den sista. Men jag är oändligt tacksam för att slutet blev gott. kram.

 
Ingen bild

Fenixmona

17 april 2011 07:24

Gott att allt gick bra...men jag förstår hur du känner! Oron för barnen, oavsett hur stora de är, försvinner aldtig. En gång mamma, alltid mamma! Kramar till er bägge!

 
Veiken

Veiken

17 april 2011 17:27

Jag antar att vardagslivet sakta, men säkert återvänder till dig och din familj nu! Jag vet också att den rädslan inte har lämnat dig ännu, men det kommer! Ha det så gott och ta väl hand om dig och de dina! Kramr

http://veiken.wordpress.com

Annehlie Eriksson

17 april 2011 19:44

Det är precis som du säger. Rädslan finns kvar men den är mer på avstånd nu och går lättare att handskas med då. kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Annehlie Eriksson - 19 april 2013 20:49

  Hej! Det var några dagar sen jag skrev i bloggen nu men dagarna är milt sagt fullspäckade av arbete och så träning såklart då så jag har faktiskt inte hunnit med att skriva nåt i bloggen på några dagar. Så ska försöka sammanfatta dagarna som gåt...

Av Annehlie Eriksson - 16 april 2013 20:15

  Idag ringde klockan 05.10. Klockan 05.20 klev jag upp ur sängen. Time to run!!! Jag älskar verkligen morgonträningen mest av alla träningspass. Dels känns det skönt att starta morgonen med att vara sund, dels blir man pigg av träning och klara...

Av Annehlie Eriksson - 15 april 2013 19:33

  Styrketäning eller   Löpning. Ja det vete tusan vad jag tycker är roligast nu alltså. Jag som verkligen avskytt styrketräning tidigare. Nu älskar jag att pressa kroppen till det yttersta och köra så musklerna är alldeles möra efteråt. Vad ...

Av Annehlie Eriksson - 11 april 2013 20:45

  Ville bara slänga ut den här bilden som jag stal från fitnesfightens sida ifall det är nån som undrar vad jag håller på med. Det är precis det här jag håller på med, att skafa mig en livsstil som kan vara för alltid.   Ibland blir jag bara ...

Av Annehlie Eriksson - 9 april 2013 22:09


  Studsade nästan upp ur sängen i morse när klockan ringde redan tjugo över fem. Idag var det ÄNTLIGEN dax att inta nya träningsdojjorna och dra ner till gymet och löpa på löpbandet. Jag vet att det är många som inte gillar att springa på löpband,...

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ annehlie med Blogkeen
Följ annehlie med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se